Aftonbladet – 5 april 1843, sida 2

4CL HIULLINS adllllidlit IULCSAIIIYCSe ÅR UPLDe) Ber ARISTOKRATIEN I ENGLAND OCH I AMERIKA. Om detta nu så intressanta och ofia ventilerade ämne yttrar en i Förenta Staterna resande. Engelsman följande sunda och förträffliga tankar: London Atlas, för den 4:sta sistlidne Decem-j er innehåller en väl skrilven artikel om den sngelska aristokratien, hvilken ledt till ett intressant samtal med några personer i Philadelphia. Atlas beundrar den betitlade aristokratien, emedan len utgör ett föremål för de lägre klassernas äreirighet och lifvar dem till ansträngningar: Det ir icke en för förtjensten oöfverstiglig mur, utin tväriom en, som öppnar sig och insläpper: nannen af plebejisk börd, då han förvärfvar stor! ikedom, eller utmärker sig genom sina talanger. På detta sätt undgår den att föråldras och bibevåller på samma gång fortfarande alla de lägre slassernas vördnad. Dessa skäl göra ganska olika verkan på folk här. Då plebejen upptages i det irftliga adelståndet, så lemnar han sitt eget stånd ch alla de intressen han baft för det, säger man här: han. uppstiger bland de förnäma, antager deras känslor och gifver dem biståndet af sina taanger, sin kraft och sina kunskaper till upprätthållande af deras privilegier och anspråk. Såunda blir folket först glömdt och sedan öfversifvet af dem, som borde vara dess naturliga beskyddare, och sjunker till förnedring. — Jag har sett omtalas i engelska tidningar, att lorderne Eldon och Stowell voro söner till en båtstyrare och en liten kolhandlare i New-Castle-Upon-Tyne, att lord Tenderden var son till en barberare i Canterbury; lord Gifford var skrifvare hos en advokat, och lord Langdale, Master of the Rolls (president i en öfverdomstol), en ackuchör. Utan tvifvel gör sådana och många andra mäns stigande till de högsta värdigheter och rang heder ej blott åt dem sjelfva, utan, i mångas tanka, äfven åt institutionerna i det land, der sådana upphöjelser äro möjliga; men dessa lyckliga uppkomlingar slömma den klass, ifrån hvilken de äro utgångna. Äfven i Förenta Staterna stiga män med snille, redlighet och flit till anseende och utmärkelse; men om de söka tillfredsställelse för sin äregirighet i någon afdelning af det offentliga lifvet, så beror deras upphöjelse så helt och hållet af folket, att de ej våga förbise det. Jag har redan nämnt, att ärelystna advokater, representanter och senatorer hålla reguliera föreläsningar och tal till folket i Förenta Staterna, öfver nyttiga undervisningsämnen, samt att de söka tillvinna sig dess soda tanka genom personliga bemödanden. I Engand skulle män af rang anses förnedrade genom sådant. Följderna af de tvenne systemerna äro mycket olika. I England bildar medelklassen ett svalg af stort djup och bredd mellan folket och aristokratien och afskär så fullkomligt förbindelsen och sympathien mellan dem, att den högre aristokratien, i allmönhet taladt, ej har några riktiga besrepp om det sätt, hvarpå folket lefver, om de idanden det undergår, eller verkningarna af dess egen lagstiftning på folkets lycka. Medelklassen iter, hvars ärelystnad är riktad uppåt, blir derföre likgiltig för folket i samma mån, som: dess lörmåga att göra godt tilltager. Om en plebejisk familj förvärfvar stor rikedom och blir utmärkt ör Ööfverlägset förstånd, samt genom dessa föreräden ernår ett lagligt inflytande på nationens ulmänna angelägenheter, så frestas den genom le engelska institutionerna att egna alla sina föreräden åt aristokratiens tjenst. I Förenta Staerna kan den ej undgå att egna dem åt folcets. Onekligen är det ett ondt att lefva unler en okunnig och sjelfrådande massas makt; nen ju större detta onda är, desto lifligare är inskan att se det förminskadt, och i Förenta staterna finnes blott ett medel till en sådan berielse, nemligen att förbättra folkets moraliska ch intellektuella tillstånd. Jag ser följaktligen,! RESTER SK RR NU ESS