i vissa verldsliga angelägenheter, äfvensom att riksfurstarne voro i åtnjutande af en stor, laglig oafhängighet. Under öfvergångsperioden förbereddes och på visst sätt genomfördes en fullkomlig förändring af detta tillstånd. Då de första Portugiserne kommo in i landet, egde ingen afsKiljdhet från främlingar ännu rum; Japan hade en temligen fri författning och dref handel med 46 nationer; äfven utlegde Japaneserne sig såsom soldater åt alla främmande monarker och stater, som önskade deras tjenst, och deras krigiska rykte var utbredt öfver hela Asien; Portugiserne sjelfva mottogos med stor gästfrihet, och, hvad som nu vore en laglig omöjlighet, Japaneserne gåfvo dem sina döttrar till hustrur; lika litet lades några hinder i vägen för kristendomens utbredande, och enligt Jesuiternes berättelser förökades de omvändes antal med märks värdig hastighet. Sådant, måste vi således. sägafunno Jesuiterne, hvilka Portugiserna införde i landet, Japans tillstånd, hvartill måste läggas, att den djupaste inre och yttre fred herrskade. Allt detta ändrades lika fort, som jesuiternas inflytande tilltog. Först utbröt ett inbördes krig, föranledt af två bröder af Joritomos ätt, hvilka begge gjorde anspråk på kejsarvärdigheten; båda blefvo dödade; och med dem utslocknade Joritomos ätt. Efter deras död kämpade två al de mäktigaste riksfurstarne om kejsarvärdighetens besittning; båda föllc genom lönmord, och härigenom var väg banac för Hide-josi, jesuiternes beskyddare och skydd ling. Hide-josi var af den lägsta härkomst, om hvilken han aldrig gaf någon upplysning, så at den var en hemlighet till och med för hans samtid. Han var först dräng bos fursten af Owari