Aftonbladet – 4 april 1843, sida 2

egde hon intet, utan han endast undrade öfvei huru det var möjligt att inöfva en sångmachin så pass. När hon slutat sitt första stycke, stod ångestsvetten på den stackars professorns panna, si djupt hade dessa än skärande än hesa toner, som i ett oupphörligt virrvarr korsade hvarandra, gått in i hans själ. Adelaide Charlotte betackades och fru mamma skurpensade upp sin dotter, att hon då en så välkommen främmande var närvarande utvalde en af sina simplaste arier, som han troligen hört hundrade gånger förut. Det var sannt men han hade hört dem sjungas af Jenny Lind och fru Gelhaar, och han kunde således försäkra. att han aldrig hört dem så sjungas, som nu a mamsell Adelaide Charlotte. Derefter spelade flickorna ett å quatre mains, der lilla Euphrosyne kom af sig i basen och fick knuffar af sin syster och moraler af mamma. På detta sättet gick det hela qvällen. Supån var färdig, man satte sig, herrarne disputerade om huru korten suttit och huru de bordt sitta, emellanåt afbrutne af någon artighet, som hofpredikanten Krypåen riktade till damerna eller till professorn för bans charmanta skrifter, af hvilka ban sade sig läst flere, med mycket nöje och bifall. Måltiden blef ändtligen slut; herrarne skulle sluta af spelet och Ehrnfried gick, åtföljd af hela sällskapets artigheter. När han kom ner på gatan, drog han djupt efter andan och såg upp till den glindrande våningen. Den föreföll honom så ensam och öfversifven; ty det bodde ingen ungdomskraft derinne; de unga der funnos hade man spalierat, man hade spetat upp den rika kronan på en ställning, der varje qvist vantrifdes och fällde sina löl. Det