Aftonbladet – 1 april 1843, sida 1

ning. Wimmerkant stämde sin gitarr och började sjunga en angläs. Det var-anslaget, kavaljererne bjödo upp och sällskapet rangerade sig i två led, de förklädoch turbanprydda i det ena och de verklige kavaljererne i det andra. Wimmerkant, som utgjorde orkestern, var klädd i nattrock, emedan salen der de vistades utgjorde försården till hans rum och han således på sätt och vis föreställde mundus eller värden. Dansen begynte, der gick muntert och glädtigt till, efter hvar dans förde kavaljererne sina damer till bålen och drucko tvemänning, nemligen hvar ur sitt glas, damerna drucko tappert och en af dem tog fram en pipa och rökte i kadriljen, hvilket gjorde en öfvermåttan god effekt. Ändtligen slutades balen, och man gick ut på ett värdshus, der man beställt sig hvitgröt och lutfisk. Afven här gick muntert till, och till och med klappar felades icke, fastän alla af det burleska slaget, med åtföljande skrifvelser på vers och prosa. Måltiden var slut, klockan slog elfva i domkyrkotornet, då de åter stodo på gatan. Det blåste kallt om näsan. Hvad är nu att göra? yttrade en; det är för bittida att lägga sig. Pass på, sade Wimmerkant, ,vi gå bort till Krypån och Finsterdahl, och göra något fuffens med dem., Förslaget vann odeladt bifall; samlingen begaf sig i väg. ,Tyst! jag går in i förstugan och lyssnar,, sade Wimmerkant, ljuset är släckt, de såta tu sofva på silt öra. Wimmerkant gick in lyst, som ett ondt samvete, och smygande som en