Aftonbladet – 1 april 1843, sida 1

att gå åt; men det bryr sig mamma inte om, utan hon har gamle bokhållar Trädgvist att skrifva utanskrift åt sig och försegla brefven med en ljussax. Ni skulle se Trädqvist, det är ett original; byxorne, som naturligtvis bäras inuti stöflorna, tyckas ej trifvas der, utan rynka sig ofvanför, det är en lång gubbe, ett gammalt inventarium i huset; men det är likväl en rar gubbe, han höll så mycket af oss alla och täljde barkbåtar it mig när jag var liten. Vore jag hemma, skulle Trädqvist så visst ha ett nytt västtyg som jag silter här. Pang! se så för f-n, nu gick stolen sönder. Stolarne i den här nobla staden äro ej som andra stolar, de tåla ej att sitta på. vAtt vräka på, skall du säga, yttrade den fjerde, som hade lagt sig På sängen och roade sig med att läsa i en bok. Vräka? hvad är det du säger, du allra som sötaste Seminarist! yttrade Wimmerkant; du vräker ju dig sjelf der i sängen, så att dunen ry: ker omkring dig. Nåh, hur går det till hemma hos dig, Andreas Jonsson eller Jon filius? Jo, ser ni, der går till precist som vanligt, utom det att der kokas hvitgröt och mor klär stugan med gransis, samt far ger hästarne ärthalm,) svarade denne, en 1eslig yngling och bondson. Ni skall veta, gossar, återtog Wimmerkant, som då han en gång börjat, ej hade lätt att sluta igen; ni skall veta alt jag i går, på spektakel förstår ni, frågade de der sikarne Krypen och Finsterdahl, om de ville vara med på ett litet kalas i afton, tillsammans med oss. Ne-ej Gud bevars, det kunde de heliga kräkena inte vara, ne-ej de hade förhinder, Det var borta på käl