Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: (Insändt.) TILL C. J. L. ALMQVIST, Så mången outvecklad gåta finnes I lifvets labyrintiskt bygda verld, Att tankens örn blir vemodsull till sinnes På sin i deras hvimmel vilsna färd; Och öfverallt ur tidens vilda vågor Uppstiga hotande och djerfya frågor. Ett sekel efter annat gått till hvila Och månget snilles sol har natten släckt. Med ljuf förhoppning önskningarne ila I morgonrodnans, lätta purpurdrägt, Så ungdomsvarmt det kommande till möte Och hvila lyssnande invid dess sköte. Ditt snilles forskning mången gåta löser, Som dunkel legat uti seklers natt. Ur Mimers brunn din djerfva ande öser Och delar med sig all sin vunna skatt. Likt silfverfloden, som bland blommor strömmar, Din lyras ljud förskönar våra drömmar. I nya verldar är det skönt att lefva Med Dig och der Din ljufva trollkonst se, Hur skapelserna i hvarann sig väfva Med Iris alla färger strålande. Rik är den fröjd som Du åt alla bjuder Och alfyvar deruti som grundton ljuder. Men ej i dikten blott Din ande glänser, Till verkligheten sjelf dess strålglan: når. För allt det sköna inom lifvets gränser Ditt hjerta varmt och sympatetiskt slår. Du söker ingen hyllning af Din samtid, Men folkets lycka i en upplyst framtid. Det hedrar Dig, att afund kring Dig hväser Och ilskans röst förtyder hvad Du sagt. Med tacksam vördnad Sveriges ungdom läser Den djupa sanning Du i dikten lagt. När tårarnes farväl din urna sköljer, Med blygselns dok sitt anlet tadlet höljer. R. TI.