Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 2

aktadt skall bli af; det förstår sig. Men äfven en sådan affär håller honom ej hemma, han flyser bort för att snart sluta sin kurs — och då! Vid akademien finner man mångahanda folk, och nationspedellen är merendels den första bekantskap man gör. Detär en styf herre mot recentissimi, litet höflig mot recentiores och -beskedlig mot juniores, och rent af ödmjuk mot herrar seniores. Pedellen kallar sig sjelf för vaktmästare, nyttjar svarta byxor inuti stöflorna och hvit halsduk, brukar rödfnasig näsa och blårutig näsduk, kappa och galocher. Det är han som klifver in med nationstabellen der man skall uppskrifva sin extraktion, bestämma silt vitae genus och sin vistelseort mellan terminerna, hvilka i det längsta inprickas som obestämda,. Värden i huset är den andre — om nemligen man:ej har värdinna, som då gemenligen är någon gammal summa, hvilken dricker kaffe på bit och säliskapar med en svart katt. Värden i huset således, om det är en sådan, är en artig, liten karl, som sjelf anvisar rummet, anmärker att man måste elda försigtigt, emedan kakelugnen eljest ryker in oenom en spricka, som kandidat den eller den förorsakade genom någon sorts kemisk laboration i kakelugnen; anmärker vidare att örat på tvättkannan är bräckto och således lätteligen kan stadna i handen Om man ovarsamt handterar pjesen; befaller pigan elda, och går, sedan han gjort sin nya gäst reda för alla beqvämligheterna. Andra dagen klär man sig svartklädd och går omkring och kurar för inspektor och de professorer, hos hvilka man skall hafva kollegier. Här och der råkar man en gammal vän, man berättar gammalt nytt, gör kanske upp något roligt för aftonen, går sedan bort till ett värdshus och ackorderar om hemtar-mat — detta aktar man sig likväl för om man har råd att låta bli — men det hafva icke alla. Man får således under terminen mat i hemtare. Kanske j, mina sköna läsarinnor, ej riktigt veten hvad det vill säga, 128