Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 2

hemma hos pappa och mamma och åter blifvil hemmastadd med de gamla rummen, den gaml; soffan och de tusende gånger förut beskådade taflorna, förr än man i tystbet önskar sig åter tillbaka i akademiehålan bland kamraterna. Man får bref derifrån, man ser så hjertans förnöjd ut pappa frågar från hvem brefvet är, man nämnel namnet. Jaså,, säger gubben, du är vän mec den; han förstör så mycket penningar, han är e ett passande sällskap för dig. Du skall söka gör: bekantskap med folk af kalitet, med ynglingar a inflytande. Det är obegripligt att man kan klan dra honom, han är hjelpsam, han är glad, har är god — hvad mer fordrar man af honom? Höi man så der dagligen föreställningar om framtiden byilka man anser alldeles onödiga, helst framti dens svårigheter ej sträcka sig längre än till när maste examen och det på andra sidan om denn är idel ljus och glädje, så önskar man hjertligel att snart åter vara bland kamraterna och få sitt; vid sitt ljus och läsa, omgifven af sina böcke: och då och då afbruten af en klingande sång, som höres nerifrån gatan och manar till samling. Man qvarhålles af ingenting der hemma. De är väl sannt att man tycker om en liten vacke mamsell i grannskapet, att man putsar sig och gör sig grann, då man vet att man träffar henne att man säger henne artigheter efter råd och lä genhet, och dansar sig svettig och nästan lan med hela hennes familj, ända från sjelfva mam ma ned till hennes yngsta syster. Det kan til och med händ2, om ej flickans mamma har allt för skarpa ögon och är alltför nyfiken, att ma vet sig ha tur hos flickan, att man till och med redan uppgjort en hel framtids roman, baserad p hoppet om en ledsagarinna genom lifvet, fasti tanken på skrifningen pro excercitio lägger svar knutar i vägen; men det finnes ingen kärlek verlden, som gör mindre afseende på tid än stu dentens; det är honom ingenting att bestämm: tio år eller längre till sitt giftermål, som de