Aftonbladet – 30 mars 1843, sida 3

Er (Insändt.) För icke längesedan var i Aftonbladet en art kel införd, som innehöll åtskilliga anmärkningar, ri rande ställningar och förhållanden i Södermanlant Hade författaren ej visat sig vara bekant med viss lokala omständigheter, skulle man lätt fallit på den tar kan, att han vore blott en upptågsmakare, som velat rc sig med förslag till ett förbättradt stafoch interpuni teringssätt. Som saken likväl har sin allyarsamm sida, torde följande anmärkningar ej vara utur väger — Författaren har, först, deri orätt att i Nyköping län ej finnes någon Brandstodsförening. En såda existerar, ehuru det måste medgifvas att den ej sve rar mot sitt ändamål, och ej är jemförlig med den Östergöthland. Sådant bör likväl ej räknas länsgsty relsen till last, som insett behöfligheten af bättre ai rangementer, och haft ett sammanträde uti ämnt med ombud ifrån alla socknar i provinsen, ehuru de goda afsigten förfelades genom söndring i åsigte Detta är att beklaga, ty saken är al vigt, och hva som varit möjligt i Östergötbland, bör vara möjlig här. Ett förbättradt Brandstods-reglemente äterstå således ännu ibland fromma önskningar i detta lär — Alt i Södermanland ej finnes någon Provinsbanh är sant; men så hafva vi ock intet Rederi, och ä! ventyra ej den bankdespotism och det väld, hvarti man sett en sådan inrättning kunna leda. Efte Norrköpings-katastrofen, som degouterat hela riket, ha ifvern för provinsbanker betydligen afsvalnat. Me churu vi ej hafva någon länsbank, och många frukt till och med för namnet, helst det icke är omöjligt att ordet bank en dag misskrefs för pank, så förs oss våra grannar med behöfligt papper, Nerikarn med bruna sedlar, Wermlänningarne med gråa, Fahlu borna med hvita, Östgötharne med skamröda, Små länningarne med skymliga och Skåningarne med halm färgade. Det är blott beklagansvärdt, att dessa ut trängt riksbankens gula och blåa färger, och att silfret som så riktigt hittar utomlands, ej kan lära sig väge! hit. Hvad man med våra stlfver-floder menar, ä intet annat än dessa små Niler, som fukta landena och hafva sina dolda källor i våra brännerier. Mer sant, om ock mindre poetiskt, skulle de kunna kalla Sveas (en annan Niobes) tårar öfver sina barn. — Att vi ej hafva någon Hypotcksförening förklara lättast deraf, att, med undantag af nägra rika posses sionater, vi hafva ingenting att hypotisera. Den som, sedan våra vänner uppbördsmännen, hvilka år ligen göra oss ett artigt nyårsbesök, och alltid följa af vår saknad, farit från oss, skulle uti sina gömmoi råka på en gul eller blå sedel, skulle säkert anse sig ej hafva gjort ett mindre fynd, eller blifva mindr glad, än den store geometern, då han i extas utro. pade: Jag har funnit det! Wingåkrarne bebo vä ej det ytterstav och svarta Thules stränder), oak. tadt Kolsnaren genomflyter en del af socknen, mer vi äro likväl nog aflägsna, för att göra det begriplig att man ej alltid kan ihågkomma oss. Förr kallad man oss mjöloch humlegubbar; men genom en af. tagande rörelse och ökad hemmansklyfning hafva vi blifvit husoch tomtegubbar blott. Åmerikanarne hafva tagit från oss humlehandeln och Götba kanal transporten utaf hvetemjölet. Endast vårt lärft och vallman äterstå. Ofelbart skulle rörelsen blifva liflisare genom anläggande af en köping uti Westra Wingåker, eller genom tillåtelse för flere handlande Itt der nedsätta sig. Men, säger man: de kunna icke berga sig. ILemna detta till dem sjelfva. Då Malmöping har fem köpmän, och Borgholm på Öland tolf, kola ganska säkert också några kunna här försörja ig. Fördelen deraf för allmänheten behöfver ej beisas. Det vore högst beklagansvärdt, om skråandan kulle hindra en så nyttig sak, och så inverka till kada för en ort, så aflägsen ifrån städer. Penninen, liksom vattnet — så tror man åtminstone i anIra länder — finner sin egen nivå. Tag bort linlan, och menniskokroppen utvecklar fritt och hernetiskt sina lemmar. Undanröj tvånget, och handeln RSA KT TO ER Car PORN Se RA NE AST SOA