En ganska läsvärd uppsats, under rubrik: Eelaircissements, meddelar åtskillige betraktelser af en anonym mössa öfver frihetstiden i allmänhet. — Riddaren Beylon, den store okände i K. Adolf Fredriks lid, tecknas här i utdrag ur den praktiske Ehrensvärds jurnal. Om honom yttras: fri i sin själ, fann han dock sig vara den största slaf i sin vandel. Han var för Drottningen oumgänglig. Han skulle följa på alla hennes resor, bo på alla kungsgårdar, äta alla mål vid hennes bord. Ehuru han kunde tillskrifva hennes nåd sin uppkomst och anseende, hördes han oftare tala sanning än smickra; hans sanning, i början behaglig, blef till slut allvarsam, men Drottningen, ehuru häftig och ombytlig, förlorade aldrig aktning, aldrig förtroende, aldrig vänskap för konom,, m. m. — Ytterligare får läsaren här del af gr. E. Brahes supplik till Riksens högl. Ständer, af Amarantherorden, af gr. A. Fers ns tankar om Franska alliansen och då rådande Mössepartiet 4765, m. m. samt en intressant karakteristik af K. Adolf Fredrik och Dr. Lovisa Ulrika samt om 47356 års blodbad. Bihanget skänker äfven både nytta och nöje. 48:de delen skrider ännu närmare vår tid och för oss in i Gustaf III:s lysande tidehvarf. Vi göra härmånga högst intressanta bekantskaper, t. ex. med Gustaf II:s drottning, om hvilken det heter ur autentik källa: att Wingård sammanvigt Drottningen med Munk är falskt och behöfdes ej för ett så brinnande begär till älskog som hos denna qvinna. En annan författare yttrar: vällusten är ett träd, hvars alia grenar hon med begär omfattat, i det hon förbigält stammen och roten; men hon är ej den enda giftermålsguden vilsefört. Efter att hafva läst de dokumenter, som här lemnås, kan icke tvifvel mer uppstå, om den sannskyldige fadren till Gustaf IV Adolf. Det var helt simpelt Munk, trots sjelfva Morianförfattaren. Denna del är så rikhaltig, att vi icke i etttidningsnummer kunna redogöra derför. Vi vilja blott nämna ett par rubriker: Anjalaförbundet. Gustaf HI:s tal på Rikssalen d. 3 Febr. 4784, efter minnet uppsatt ar n. v. Biskop Faxe. Samtal imellan Gustaf i och v. Asp. Om Gustaf II.s sista lefnadsdag. Några ord angående Konung Gustaf IV Adolfs exfraction, af bergsrådet Dahlberg, o. s. v. I slutet af denna del har utgilfvaren herr prosten Wieselgren meddelat materialier till H. E. gr. J. DeiaGardies lefnadsskildring,. ur nämnde grefves jurnaler och brefsamlingar. Dessa materialier fortsättas i 49:de och 20:de delarna och äro icke de minst intressanta handingar i DelaGardiska arkivet. Säkerligen skola de ned särdeles nöje läsas af en hvar, som hade lyckan känna den utmärkte mannen. Vi råda i synnerhet Stockholms publicister att derom taga notis. För fäderneslan ets historia är det nu, med undanag af besagde materialier, afslutade DelaGardiska aruivet ett vigtigt verk, och utgifvaren har devvid haft nycket arbete. Hvad tack hafva auktoriteter eller egering visat herr Wieselgren? I fordna dar behöfles icke så mycket för att fästa vederbörandes uppmärksamhet på en framstående talang, och man skyndade att med en Doktorshatt eller Professorstittel ippmuntra en vida ringare litterär förtjenst än herr W:s. Vi veta väl att Wieselgren arbetar för sakens kull; men ändock — Sat sapientit