Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 2

— Ack, jag vet det ej, gode Robert! jag skall öka bättre. — Men jag vet det, jag! O, jag vet det mer än äll Jag såg ju sjelf när du gaf den åt honom! ag ville ej tro min egen syn, när du försäkrade lin oskuld; men nu, nu falla fjellen från mina gon! trolösa, jag är bedragen; grufligt bedragen! — O himmel! kan du så misskänna mig? Ro ert, min älskade Robert, jag är oskyldig! Vid Gud, jag är oskyldig! — Ovärdiga! du gäckar både Gud och menniskor — jag tror dig ej mera! — jag afskyr-dig; jag hatar dig! Mathilda bleknar allt mera — hon darrar — bennes späda gestalt vacklar, och hon faller afdånad uti sin kammarjungfrus armar. IV. Uti ett stort och ödsligt rum, på nedra botten i samma hus, som den rike grefve Nordensvärd bodde, satt juden Aaron Isaak framför sin eldbrasa i skymningen, makade bränderne och värmde sin magra, hopkrumpna figur, under det han uppsjorde en noga kalkyl öfver dagens vinst. — Låt se! bortschakrat elt par brons-örhängen för veritabelt guld an den häbehe frau, her in gaten — verdient ungefärlich 6 Rdr. Lånt den kongl. sekreter femtio riksthaler banko, mot en kleine douceur af tjugu rikstbaler. — Durch ärlich byte, en gammel l!jusstak vom sölf, mot en pläterstak; in den allerneueste fagon — verdient cirka tio riksthaler. — Versichert der junge baron Ehbrenfelt at in morgentagen versträcke honom åttahundert riksthaler banko, notabene mot tjugofem procent und en passande dQuceur. —