Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 1

na, snarare ut som en flygande Mercurius än som une femme comme il fauf. Men ville man se en dam, som var charmant klädd i går, då bör man först och främst nämna en liten förtjusande Ceres; om gudinnan strött en eller två af sina blåklintblommor omkring, hade man fått se hela personalen af dansörer täfla om att uppfånga en enda. Grefven. Jag tackar på min hustrus vägnar för komplimenten, men Jag fann ej hennes kostym vacker i går. Grefvinnan. Jag hade likväl precist valt dina färger, och trodde att det skulle behaga dig. Grefven. Blått och gult är ju svenska färgerna i allmänbet. Löjtnant Lejonklo. Det är första gardets färger också, om vi vågade smickra oss med en åtanka af grefvinnan. . Kammarjunkaren. Det såg verkligen ut, min nådiga grefvinna, som om den unga baron Ehrenfelt röjde några anspråk i det fallet. Grefvinnan. Baron Ehrenfelt och jag äro uppfödde tillsammans som barn; (en lätt rodnad ökade rosorna på hennes kinder, vid minnet af grefvens misstanka) jag hade ej sett honom på ett halft år, han hade derföre (nu varsnade hon grefvens blick som var skarpt fästad på henne) mycket alt säga — alt fråga — Kammarjunkaren. Qui sSetxcuse, saccuse! min nådiga grefvinna. Hal ha! man skulle alltid hafva mycket att vilja säga er, om man bara vågade som han. Baron Silfverstrahl (skrattande). En barndomsvän med baron Ehbrenfelts utseende är cn farlic vän, min lilla svägerska. Grefvinnan (med glad och oskuldsfull min). Icke för mig åtminstone. . Grefvens ansigte ljusnade något vid Mathildas ord, och han betraktade henne ömt. s Kammarjunkaren. Derom är jag fullt öfvertysad, min grefvinna, och raillerie å part, ville jag endast litet plåga den lyckliga grefven, som an