Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 1

kull! annars tror jag att du icke mera håller af nig! — Gifve Gud att jag ej gjorde det! då skulle lin ombytlighet, din trolöshet ej smärta mig så ljupt! — Ombytlighet? trolöshet? jag förstår dig ej; lu kan ej mena det som du säger, o nej! det är cke möjligt! . — Jo, min grefvinna, det är både sannt och möjligt. i . — Hvad har jag då gjort som kunnat förtörna dig? Ack! i mitt hjerta har aldrig funnits, och finnes ej en tanka, hvars enda föremål du ;j var, min goda, dyra Robert! — Ganska väl taladt. Ni fruntimmer förstår ilitid att lägga edra ord så väl; de klinga så ljuft och oskyldigt; men olycklig den, som låter dåra sig af edra hala tungor! . Snart upptäcker han sin villfarelse — då har den korta drömmen redan kostat honom hans Iefnads lugn. — Robert! detta är förskräckligt! Kanske är du sjuk? du yrar?. . — Nej; jag är fullkomligt frisk till kroppen; jag yrar icke, jag irrar mig icke; jag tror blott hvad jag med mina egna ögon sett, med rättmätig vrede och fasa sett. — Sett? min Gud! hvad har du då sett? Säg! för Guds skuld säg! — Tror du då, att jag är utan både syn och begrepp? inbillar du dig att jag ej såg din utmärkta klädsel i dag, ditt muntra lynne, dina uppmuntrande blickar på baron Ehbrenfelt? Såg jag ej, buru: ofta ham dansade med dig? huru han beständigt omsväfvade dig, gick att hemta din shawl och slutligen, det . fasligaste af allt, huru