Aftonbladet – 24 mars 1843, sida 3

vI55 USLAUDIGIGLE TJ APATgy Ef MAMA VITT OGILIS TU Uv äfventyrliga fenomener och kriser, som man sett i Amerika under de sednare åren. Ehuru denna bok af det skäl, som nyss nämndes, eller i anseende till formen, icke skulle i sin helhet blifva begärlig för Svenske läsare, egnar den sig likväl just i följd af denna form, såsom innefattande spridda anteckningar, förträffligt till talrika utdrag, och vi skole, då tillfälle yppas, meddela några sådana i öfversättning, hvarvid vi i dag göra en början med något, som författaren yttrar om GENERAL WASHINGTONS PORTRÄTT. Jag besökte hr Rembrandt Peales atelier. Fan är son till en af de första porträttmålarre, hvaraf Amerika kan skryta, och hans fader tyckes hafva varit en entusiast i konsten (såsom denne herre sjelf är), ty han gaf två af sina söner namnen Rembrandt och Titian samt uppfostrade begge till målare. Hr Rembrandt Peale var personligen bekant med general Washington och målade ett stort porträtt af honom, till häst, hvilket sitter i hans atelier. Hästen är hvit; taflan syntes mig pjega ett högt konstvärde, och porträttet säges vara mycket likt. Såsom Washingtons hufvud rn (mm 1 organ synes höja sig, men der försvinna de moHraliska organerna under håret. Temperamentet lär biliöst-sangviniskt; mun-musklernas verksamhet uttrycka starkt tystlåtenhet och ståndaktighet, och ögonen visa dessa egenskaper, förenade med slughet. Ansigtets allmänna uttryck innebär Iskarpsinnighet, klokhet och beslutsamhet. Hr Peale nämnde, att hans fader i generalens Isednare, hvilket var bestämdt åt fru Washington. (Hans sängkammare vär så liten, att den blott rymde en stol, hvilken lemnades åt målaren, och Washington satt på sängkanten. Det var det enda Irum generalen begagnade såsom sitt eget. Hans officerare voro. sammanträngda i de andra rumImen. Ett bud ankom, och en depesch lemnades till Washington. Han läste namnet derunder och en del af innehållet, samt räckte den, utan att säga ett ord, till en officer, en af hans adjutanter, som var närvarande, och fortsatte derpå samtalet med målaren. Officeren läste och återlemnade depeschen; Washington läste den då långsamt från början till slutet och sade, en halftimma scdan han emottagit den: Burgoyne har gilvit sig; detta är en berättelse derom. Hr Peale berättade, att general Washington suttit för honom tre gånger i statshuset. Tiden för sessionen var bestämd till klockan sju på morgonen. Första morgonen, då statshusets klocka slog första slaget till sju, öppnades dörren, Washington inträdde med klockan i handen, och han hade satt sig innan klockan slagit ut. Andra morgonen såg br Peale honom spatsera på statshusets gård; han gick från trappan då timmans första slag nådde hans öra; han vände sig genast om, gick fort tillbaka, steg uppför trappan och var inne i rummet, innan klockan slutat slå, återigen med klockan i handen. Den tredje morgonen inträdde han då klockan begynte slå. Under befrielsekriget gjordes ett nedrigt försök att svärta Washington genom att framställa honom såsom en förrädare. Det berättades, att en al hans tjenare rymt från honom och medtagit en bundt bref, samt att deribland funnos dupletter af flera, hvilka han skrifvit till en af de brittiska generalerna, och i hvilka han erbjudit sig att begagna sitt inflytande för att återföra Amerikanerne till deras huldskap till England. Washington var en man, i hvars närvaro man kände fruktan och som ej tillät för mycken fami jaritet. Alla voro rädde att fråga honom om brefven voro äkta, och han föraktade att oåtspord yttra ett ord om saken. Hela landet var i oro för brefvens skull, då hr Peales farbroder, som var Washingtons förtrogne vän, vågade göra honom frågan. Han lät ett leende ett ögonblick leka på sitt ansigte, liksom han varit glad deröfver att han blef tillfrågad, och svarade: Herre, jag har aidrig förlorat några papper, och ingen af mina tjenare har någonsin rymt, Dessa ord offentliggjordes, och deras verkan var elektrisk. Förtalet tystnade genast.) Man måste djupt beklaga, att ingen afgjutning af Washingtons hufvud blifvit tagen. Jag har undersökt de vanliga bysterna och porträtterna af bonom, men de visa blott, att hufvudet var stört och att dess proportioner i allmänhet: harmonierade. Jag har hört den frågan omtvistas både i England och Förenta Staterna, huruvida Washington verkligen var en stor man, derför att han ej visade någon utomordentlig förmåga i någon serskild riktning. Att döma såväl af hans gerningar och skrifter, som af hvad vi känna om hans hufvud, var han, i min tanka, en af dessa sällsynta menniskor, hos hvilka nästan alla de intellektuella organerna äro starkt utvecklade och hafva öfverensstämmande proportioner. En sådan förening frambringar en karakter, utmärkt för själskraft i alla riktningar. Såsom vi redan berättat, synes hans temperament hafva varit sanguinisktbiliöst, hvarigenom han besultit verksamhet och förmåga att länge hålla ut. Han ådagalade en: ståndaktighet, som inga svårigheter kunde rubba, en redlighet i sina uppsåt och en brinnande patriotism, hvilka inga frestelser kunde besegra eller något motstånd böja. Han placerade fäderneslandets välfård på dess rätta grund, industriens och dygdens, samt föredrog alltid dess intressen framför sina egna. Han saknade ingen vigtigare själsförmögenhet, men ej heller egde han någon förmögenhet till öfverdrift; i hans förstånd fanns ANI -— F— LJ a VO KR UP mA RR UD DR or — OR — or -—— s— å Hr Poalae herättade dessa anekdoter. hvilka äro kaI sn Här