Aftonbladet – 24 mars 1843, sida 2

Ifan gömde sig vid stranden af en liten insjö, men det lyckades honom icke länge att förblifva dold. Grönländarne samlade sig kring hans gömställe, en kamp uppstod mellan hundrade och en, men ännu återstod en skarp strid, och ej förr, än mången Grönländare bitit i gräset, föll Ungertok, genomskjuten af en pil. Huru stark och fruktansvärd den mannen varit, kan man finna deraf, att Grönländarnes sagor berätta, att han ej kunde falla, förrän han träffades af en förtrollad pil. Så stupade den siste af de nordiske inbyggarne, ensam öfverblifven af elt heit folk, som i århundraden bebodt landet; detta land har sedan länge varit okändt och obesökt, ända tilldess hvalfisk fångare åter anlupo dess ödsliga kuster, och det kristliga nitet ditsände missionärer. -Småningom bar slöjan lyftat sig af dess förra öden, det klarnar alllmer i historien öfver ett folk, som förgålls, utan att lemna andra spår än några numera oformliga ruiner; ett folk, som tillhörde våra stamfäder, hade gemensamma minnen och elt gemensamt fädernesland med oss; måtte vi lära oss ännu mera derifrån, lära oss att intet folk finnes så svagt eller så föraktligt, att det ej slutligen befriar sitt fosterland från främmande herrskare. nte ee — Den största revenement inom litteraturen i Paris är, att Victor Hugos nyaste dram, pBurggrefvenr, vid dess andra uppförande, den 9 dennes blifvit, utwisslad, oaktadt alla förberedelser voro träffade, för utt motverka denna befarade katastrof. Första gånsen pjesen gafs hade mycken uppståndelse egt rum, nen representationen likväl blifvit fortsatt till sluter.