rum 1 elt land, som betalar lör sin själavard, d. v. s. till sitt presterskap nära nog lika mycket, som alla öfriga folk i Europa tillsammans till sina prester. Det är i detta afseende de nyssnämnde anförandena förtjena framställas till begrundande, serdeles af dem, som ropa mot de demokratiska institutionerna, medan det likTI väl är obestridligt, att den ökade verksamhet till Tförbättring af massans icke blott materiella utan läfven sedliga tillstånd, just härrör ifrån de arbeTtande klasserna sjelfva och deras på sista tio åren Jallt starkare framträdande demokratiska rörelser samt egna bemödanden att förmå representationen åstadkomma något till deras bildning. Vi öfvergå nu till det första af de omnämnda dokumenterna. Lord Ashleys motion innefattade ett förslag, att en underd. adress skulle afgifvas till Regeringen, med anhållan, det Hennes Maj:t täcktes taga i snart och allvarligt betraktande de bästa medlen att utbreda välgerningarne och välsignelsen af en moralisk och religiös undervisning ibland folkets arbetande klasser. Lorden yttrade: att han ganska väl visste, det ingen skiljaktighet kunde vara inom huset angående vigten af denna hans motion; att folket behöfde uppfostran och undervisning nekades säkert af ingen; att sednare tidernas tilldragelser utvisat, det folkets moraliska belägenhet var ohälsosam, ja! till och med vådlig. Han ansåg ej nödigt, att såsom en preliminär åtgärd undersöka orsakerna till det närvarande skicket; utar trodde, att Husets skyldighet var att undersöka sjelfva ställningen 1 landet och uttrycka sin mening, om det vore tryggande, välbetänkt och menskligt att låta det nuvarande systemet för moralisk och religiös undervisning fortfara. Det onda vore så till vida olika en hop andra lidanden, under hvilka landet suckar, att detta kunde afbjetpas utan att skada eller förfördela någon. Ingen lokal, ingen enda individ behöfde förlora något på dessafbjelpande. Det funnes väl två alldeles motsatta meningar angående undervisning; den ena, att den var ett botemedel för allt ondt, den andra, att den ej hjelpte till något; men han antog ingendera af dem. Han erinrade, att hvarje skicklig statsman, som tänkt och yttrat sig öfver ämnet, ansett att ett måttligt och ståndaktigt folk var nödvändigt för yttre anseende och inre lugn. Han åberopade Locke och sjelfva Salomo; och sade, att om uppfostran och undervisning är nyttig för mindre samhällen, är den ännu mera nödvändig i stora och folkrika stater, der folket tillväxte i en geometrisk proportion. Landets institutioner blifva dagligen mera liberala, och de demokratiska princi-: perna stadgade och utbredda. Folket borde derföre läras att kontrollera sig sjelf, emedan ingenting kunde mera befordra den allmänna välfärden. Och hvad kunde väl bättre lära det sådant än evangelium? Christendomen var gynsam för friheten i kyrkans och statens institutioner; ty den förbättrade omdömet, gaf oss riktigt begrepp om våra enskilda och offentliga skyldigheter, uppväck-! te menniskokärlek, återhållsamhet, sjelfbeherrskning. Lorden ville sjelf ej säga, att undervisningen är alldeles försummad; han ville ej klandra sekterna; men det vore dock en beklaglig sanning, att i landet finnes en stor, obildad och vild massa. (Hör! hör!) År 4801 besteg sig Englands och Wales befolkning till 8,872,900 själar; år 1841 till 43,906,700. Om man antog, att en femtedel af folket vore i stånd att emottaga undervisning, utgjorde dessa 53,484,565. Afdrager man nu antalet af dem, som hafva enskild undervisning, så måste likväl det allmänna sörja för att 2,120,000 förses dermed, förutsatt att omkring 30,000 hindras af sjukdom och andra orsaker att bivista skolorna. Nu har man blo!t dragit försorg för 8538,900. Det visar sig, att inalles 7435,000 undervisas i förening med den engelska kyrkan (Established: Church) och 395,000 i förening med sektväsendet (Dissenters). Imedlertid steg antalet af brottslingar med hvarje år. En polisstyrka kunde väll. räcka till att hämma en ögonblicklig oordning, men det vore högst oklokt att lita på den, för bibehållandet af en ständig fred i landet. (Hör! hör!) Han ville bevisa det, medelst några uppgifter, t. ex. angående Manchester. Der hade år 4842 intill December blifvit arresterade 13,340 personer, och 40,280 befriade. Ifrån December till Juli hade 53000 personer mera blifvit häktade, och från Juli 4844 till Juli 1842, 46,000, hvaribland 2000 af qvinkön. Af hela detta antal kunde 3342 läsa och skrifva ofullkomligt, men 3098 män och 4520 qvinnor kunde hvarken det ena eller det andra. Der finnas öfver trehundrade bordeller; nyss upphäfde äro 414; bordeller med ständig personal äro 465. Personer, som ägde laglig sysselsättning, men ändock begått brott, voro 1651; us der stulet gods gömdes voro 403; honingshus der könen lågo tillsamman utan åtskilnad 109. Ett stort antal barn vandrade kring gatorna — de flesta helt späda, som först vant tigsare, sedan blifvit liderlige och slutligen brottslinar. Så var det äfven i Birmingham. Der finnes väl efter uppgift en mängd skolor, men antalet af varn var 27,630, och i mängden af skolorna lärles hvarken moraliska eller religiösa principer, utan blott innanläsning och skrifning. Af 5550 wresterade under årets lopp, hade 2740 hvarken cunnat läsa eller skrifva. Äfven der var de vanryktade husens antal stort, och lorden uppgaf antalet deraf, m. m. Äfven för Leeds gjorde han en dylik skildring. Der sprungo barn af 7 till 8 irs ålder på krogarna och gossar och flickor lefde radan från 44 AA RH arc ÅAldar tillvarmimance SOM mm OM Ae Am mA PA 4 -—-——A MM mm Å mm MM oo