RESA FRÅN ODESSA TILL KIEW GENOM DE RYSKA STEPPERNA. (Ur J. L. Stephens resa i Grekland, Turkiet, Ryssland och Polen, 15:de kapitlet af sednare delen.) (Slut fr. gårdagsbl.) Posthuset låg vanligen i en by, men stod stundom ensamt, det enda föremål, som syntes på den vida slätten. Framför det stod alltid en hög fyrkantig påle, med svarta och hvita ränder, ut. märkande antalet af verst från station till station; midt emot denna afsteg Henri och framvisade podorosbnin eller den kejserliga befallningen om hästar. Men postmästarne stodo högt öfver lagarne; hvar och en af dem tycktes vara en liten sjelfherrskare i sitt område och innehafva sin beställning snarare för att preja än tjena resande; och kejsarens rike skulle styras dåligt om icke hans ukaser Och andra högtrafvande order medförde större verkan än hans podoroshni. Post mästarne lydde dem när de behagade, men följde då de icke behagade, en egen taxa. De hade all tid en ursäkt, såsom till exempel, att de ickt hade några hästar eller höllo dem i reserv åt er förnäm herre eller en kurir; men de Ilyssnadt till skäl, som förstärktes af rubler, och så snari ett nytt ackord var gjordt, gingo ett halft dussir djur i fårskinn ut på slätten och framdrefvo fem. ton eller tjugu hästar, små, Jjurfviga och oreger. liga, med långa, raggiga manar och svansar, hvilk; aldrig berörts af borste elier kam, samt fasttogo i det de om hvarandra kastade sig in bland dem fyra, påsatte tågbetsel och bundo dem vid vår egna repseldon. Postiljonen satte sig på kusk bocken och for, hojtande och piskande sina hä