Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 3

passagerare, som allesammans uppbrunno på vägen ull Moskwa genom hjulens glödgning. Husen i denna by voro, liksom i alla andra byar, byggda af träd, rappade, hvitlemmade, försedda med halmtak och mycket renare än jag väntade finna dem. Vi erhöllo söt mjölk i ymnighet; brödet, hvilket för den resande i dessa länder verkligen är lifvets uppehälle, funno,;vi godt allestädes i Ryssland, och i Moskwva hwvitare än jag sett det någonstädes, Henri åt alldeles omåttligt, och hvarhelst vi stannade, försvann han ett ögonblick, och kom ut med en brödlimpa i handen och mustacherna betäckta med fradgan af quass, ett slags ryskt svagdricka. Han sade att han icke alltid var så slupsk, men att hans säte var så hårdt, och han var så rysligt skakad, att ätningen, ej gjorde nåson nytta. Då vi fortsatte vår färd, mötte vi inga resande. Stundom passerade vi stora boskapsdrifter, men på hela vägen från Odessa voro de förnämsta föremålen stora sträckor af vagnar, femtio eller sextio tillsammans, dragna af oxar, och förande köpmansvaror till Moskwa eller spanmål till Svarta Hafvet. Deras annalkande tillkännagafs alltid på långt afstånd genom ofantliga dammoln, hvilka i tid underrättade oss, att vi borde släppa ned våra sardiner och stänga igen fönstren. Formännen voro korta, fula karlar, med stora dammiga musLacher och skägg, svarta yllemössor samt fårskinströjor med den ulliga sidan inåt, måhända wid Många tillfällen varm förflyttad från det ena djurets rygg till det andras, der det qvarstannade Lills det var utnött eller uppätet af ohyra. Der unnos ibland dem grofsmeder och hjulmakare amt reservhjul, hammare och verktyg, och allt