Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 3

draga honom till sig och fastbinda honom med draggitåget vid båten, för att, på detta sätt, släpas i land, Länge kunde likväl icke Christenssons lilla båt motstå bränningarne, förrän den fylldes med vatten och sjönk, dock lyckligtvis på icke större djup, än att Christensson vadade på botten mellan bränningarne, lyckades draga båten, jemte den räddade, till stranden, hvarifrån denne sanslös uppbars i fyren, der han i tvenne dagar omsorgsfullt vårdades af sin räddare och dess familj, innan hän kunde begifva sig till sin hemort Magleby på Själland. Då endast den, med Iokalen på detta ställe mera bekante kan göra sig en föreställning om den ansträngning, det mod och den rådighet, som erfordras, för att med en liten båt här våga trotsa stormens och vågornas raseri, och rätt uppskatta det hjeltemodiga i en sådan sjelfförsakelse för en Vkes räddning, vinner Christenssons ädla handling ett ökadt värde, äfven derigenom, att den danske sjömannens egna landsmän, som icke kunde undvika att först varseblifva hans vädliga belägenhet, berättas hafva lemnat honom utan försök till räddning. — SÄLLSAM OCH OHYGGLIG GRYMHET MOT ETT PEARN. Höjeste Ret i Köpenhamn har nyligen aldömt ettmål, i hvilket verkligen upprörande detaljer framträda. Tyvärr ganska ofta förekomma bland de obildade klasserna en råhet och hårdhet i behandlingssättet mot barn, dessa de värnlösaste af alla varelser, som väcker den djupaste harm, men hvaremot något annat botemedel svårligen kan finnas, än en förbättrad uppfostran och humanare r hos det uppvexande slägtet, emedan det merändels blir kinkigt både att bevisa våldsamheten som utöfvas inom hus och att bestämdt ur gränsen emellan tyranni och en tilläfventyrs nödvändig aga för visad varnart. Så mycket lyckligare är det då, när lagen till varning för andra lika tanklösa och hårda, kan döma den brottslige. Sådant var det ifrågavarande fallet. Saken angick en Smedgesäll vid namn Johannes Casper Söderberg, tilltalad för misshandling mot sitt cget barn, attentat till dråp samt för hot och våld raot hustrun. Den tilltalade var allmänt känd såsom i högsta grad argsint och begifven på starka drycker, och en mängd vittnen hafva förklarat, att han i sitt husliga förhållande är högst tyrannisk och att anse som en verklig bödel emot den qvinna med hvilken han lefver tillsammans och deras barn, en flicka om 492, år. Genom sina misshandlingar hade han, innan man gjorde sik mot honom, bragt det så vida, att barnet, efter egen utsago, icke kunde längre uthärda, utan beslutat taga in skedvatten, hvilket det äfven verkställt; hon blef dock lyckligen äterställd till helsan på lazarettet. Af de mängfal liga misshandlingar den tilitalade utöfvat mot barnet och dess moder, hafva en del blifvit fullt bevisade och i afseende på andra hafva bindande skäl förekommit. Således hade han 14 dagar innan han blifvit lagförd med ett qvastskaft slagit barnet öfver hufvud och armar, så att sårnader och blodvite uppkommit, samt sparkat det för bröstet så att det fått blodspottning. Han hade dessutom ofta slagit barnet med knytnäfven i hufvudet, sparkat det, skuffat det mot kakelugnen och gen, samt ef gång ryckt henne vid håret upp ur sängen och kastat benne mot taket. Dessa misshandlingar hade till följd, att barnet ofta nattetid blef liggande på trapvorna af fruktan för fadren. Det försök till dråp, varför Söderberg blifvit tilltalad, består deruti, att då han en efter mit Idag i skymningen för omkring 3 år sedan kom hem och fann dottren liggande i sin säng, blef han så uppbragt deröfver, att han öfverhöljde henne med sängkläderna och satte sig derpå, under yttrande att han ville qväfva henne. Endast med ytersta ansträngning skaffade sg barnet så mycken uft, att det kunde skrika och genom tillskyndande jelp blef det frälst. Då barnet tagit skedvatten ytrade han blott: åt helfyetet med hennel likasom wan en gång, då en grannqvinna förehböll honom hans kamlösa behandling mot barnet, som beskrifves såsom Nn beskedlig, stilla, ordentlig och mycket flitig flicka, ttrade han till bemälde qvinna: att barnet icke var vättre värdt, än att få on knif i lifvet, och att han ille slå henne så länge. det fanns lif och blod i henne. Imkring 14 dagar före ransakningen en natt, mellan 24 då den tilltalade gått till sängs, men hustrun ar uppe och tvättade, vaknade han, och då han såg tt ljus ännu brann, sprang han upp ur sängen, fattade Nn rakknif och skyndade efter henne. Endast genom lykten lyckades hon rädda sig. Då han derpå åter ade sig, tog han knifyen till sig i sängen och hotade tt göra af med henne, ifall hon skulle lägga sig. ör omkring 7 år sedan, då hustrun befann sig i välignadt tillstånd, kastade han en stekpanna efter henne, varaf hon ännu bar ett ärr i pannan och hotade att kära halsen af henne med en knif; han hade derpå ått ut, men då han åter hemkom och hustrun låg, ade han fattat en yxa och hotat att slå ibjäl henne, vilket han säkert verkställt om hon icke skrikit så tt han deraf skrämdes och bostkastade yxan. Följden ade blifvit ett missfall. Den tilltalade, som dock icke unde fullt öfverbevisas om alla dessa tillvitelser, dömes för sina förgripelser mot dottren till ett ärs korektionshusarbete.