Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 2

första allvarsamma tvist med postmästarne; och till följe af det råd vi erhöllo i Odessa, talade vi högt, begärde den bok som är fastspikad vid bordet i hvarje posthus och hvari resande inskrifva klagomål, samt hotade med grefve Woronzows hämnd och hvar och en annans, ända upp till kejsarens; men Juden skrattade 0oås midt i anigtet, tittade i vår porodoshni, dervi stodo befna såsom simpla resande; utan den fruktansvårda ramsa af titlar, som förskaffa respekt i Ryssland, sade oss all vi ej YOro några stora herrar och att vi antingen miste betala eller vänta, såsom bättre folk än vi gjort förut. Vi funno alltför snart, såsom man sagt oss i Odessa, att dessa menniskor icke veta af en sådan karakter i samhället, som en enskild ståndsperson, och om en man icke i sin podoroshni beskrifves såsom en grefve, hertig eller adelsman. af något slag, elier med någon högtrafvande militärisk titel, så tro de honom vara en köpman eller manufakturist, och fästa ingen betydelse vid honom. Jag lilade något på det; att min vän blifvit adlad, men fann nu alt hans konsul varit nog sparsam på sina hederstitlar och, genom det ryska ordet han begagnat, icke satt honom så högt, att det kunde vara af någon nytta. Vi hade ett långt gräl med Juden, hvaraf följden blef att vi, troligen ej med några milda ord, sade honom, det vi hellre ville vänta en hel månad än underkasta oss hans prejeri, och beredde oss, tillslutande fönstren i vår: vagn, alt tillbringa natten utanför posthusets port. En af vårt sällskap var tydligen nöjd med denna anordning, och det var Monsieur Henri. Vihade stadt honom till Moskwwa, samt, om vi behöfde