stund, mine herrar, tron: j det icke. (Många röster mycket bra! mycket bra!) : Det framskridande hvarom jag talar, det är sjelfv samhällets lif, det är vilkoret för regeringarnes be stånd. Men irren eder ej, ju mera dessa regeringa äro ordnade (reguliers?) desto mera styrelsen är lugi och lagenlig, ju bättre kunna freden och det god: förhållandet med andra makter bibehållas, desto mer: kan det framskridande, hvarom jag talat, vara snabb och tillfyllestgörande. : Se der den anda hvari det kabinetts politik fram. går, som jag har äran tillhöra och den majoritet som stödjer detsamma. Vi tro oss vänner af framskridan det, lika mycket som hvarje annan; vi tro oss beredå nationen ett sådant, mer än något annat.n Herr Guizot upptog slutligen frågan om visitations rätten, uppläste en del yttranden, som hän förut hat och tillade ingenting nytt till det försvar för sin po litik, som han redan afgifvit vid det tillfälle då adres sen var i fråga. Herr Dujaure anmärkte ifrån sin plats, att mini stern icke riktigt uppfattat hans ord. Han hade al drig medgifvit, att kabinettet fullgjort sitt höga uppdrag. Det finnes två skäl, hvarföre han kunde upp höra att egna det samma förtroende, som den 25 Oktober år 4840: om de svårigheter, som det då hade att besegra, upphört, och om det ännu återstod sådan: som deticke kunde bekämpa. Seder sade han, hvarföre jag sagt, i fråga om yttre politiken, att jag ej me kunde skänka kabinettet milt förtroende. Kabinettet har skapat sig nya svårigheter i våra utrikes förhållanden genom sitt handlingssätt i December 1841; svårigheter, som nationalkänslan ytterligare måste försöka. Hvad åter angår de inre sakerna, är det ej stort bättre. Herr Guizot glömmer, att alla ministerer sedan juli-revolutionen arbetat för folkets moraliska och materiella förkofran. Detta är i revolutionens egna anda. Den gjordes icke i några fås intresse; det var ingen aristokratisk revolution; det var en för folket Bifall.) Den regering, som kallats att leda den, har bordt anse såsom sin första pligt, att tänka på alla samhållsklasser, och framför allt på de lidande. Hvad som skiljer mina vänner och mig från det närvarande kabinettet, det är helt annat. Den värde ministern säger: Vänten, en dag kunna vi göra politiska reformer,. Jag åter säger: dessa reformer böra i denna dag kunna tillkännagifvas och sättas i utöfning. (Lif. liga bifallsrop af midteln.) Se der hvaruti vi skilja oss väsendtUgen; och jag anser kabinettet göra si mycket motstånd i detta afseende, att emellan os: uppstått en skiljaktighet, som tvingar mig att vägrs den röst, det begär af mig.n c6 (Forts. följer.)