nn FA drat denna trädgård, derföre att den ej liknar en engelsk park. Man kan — säger M:s Trollope — af samma skäl klandra Westminster-Abbey derföre att det ej liknar ett grekiskt tempel. Trädgården är visserligen skuren efter den gamla stela franska smakens snitt, med långa, trådräta. aller, men den är äfven lämpad efter den nya tidens anspråk, åtminstone deri, att dess löfrika, dunkla gångar, fordom tillslutne för andra än den kungliga högbetens dockor, som här i tysthet spelade sina puts, numera äro den Parisiska allmänhetens gemensamma mötesplats. Önskar ni att göra bekantskap med antikens efterbildningar i brons eller marmor, hvaraf här finnas mångfaldiga statyer, symmetriskt ordnade; vill ni försöka att med ögat följa den midtför slottet spelande vattenkonstens luftiga språng: finner ni ett nöje uti att kasta brödsmulor åt de i bassinerne simmande svanor eller att åse huru andra sysselsätta sig med detta barnsliga tidsfördrif; tycker ni om att mönstra den eleganta Pariserverlden, medan ni i all maklighet på den hyrda stolen) hvilar ut från vandringen i den stora staden; roar det er att reflektera till huru äfven här pubticisterne slagit upF sina kramlådor och huru många af de många tusen, som komma och gå, fördjupa sig i polilikens dagfrågor; drifves ni af nyfikenhet att sjelf studera dem och älskar detta studium företrädesvis under en ljusblå himmel och åldriga kastanjers lummiga grönska; längtar ni alt slå alldeles ifrån a lifvets mångahanda bekymmer för att, er sjel lemnad i myrstacken af en krälande menniskoskara, tyst njuta och beundra ställets naturlig företräden; inträffar tilläfventyrs någon för fronsmännen kär minnesdag eller kunglig fest, ämnad att firas med fransysk ståt.... Begif er till Tuilerie-trädgården; v på olika dagar af året och timmar af dygnet, sådane förteelser, i hvilkas åskådning ni känner er bäst vpprymnd och finner er bäst tillfredsställd. Från Tuilerie-trädgården går man gerna alt kasta