tiska skiftningar träffas här, stundom i rätt kuriösa ställningar, doktrinären med Journal des Dcbats, legitimisten med Quotidienne, republikanern med Reformateur, nationalgardisten, skoputsaren, hederslegionsriddaren, blousen, hvar och en fördjupad i sitt älsklingsblad — klockan lider mot 6. Tiden är inne att taga sin middag hos någon af de många restauranterne, t. ex. trois Freres Provenceaur. Det är svårt, om icke omöjligt, att föreställa sig en sådan prakt i en matsal: speglar, stucatur, förgyllning, byster och vaser utan all ända. I stället för matsedel presenteras en tryckt bok med förgylld snitt, deri man gör sitt val af rätter, hvarefter dessa uppskrifyas på ett guldkantadt velinblad med ett stift af svartkrita. Men för en middag, tillkommen under sådane antecedentia, får man betala en rält artig penning. Sitt kaffe på maten kan man dock ej undvara. Men hvar serveras det bättre, hvar mnjutes det angenämare än i den trolleirkel af Palais-Royal, som kallas Caf de la Rotonde, så namnkunnigt för sina rendezvous, så ofta förekommande i Paul de Kocks romaner, så lifligt besökt af de glada Parisarne. Ett eget slags folk, hvarmed man gör bekantskap, äro de så kallade Garcons, ofta unge män, stundom temmeligen b-dagade till och med gråhårige ynglingar, men alltid ungdomligt utrustade i jacka samt strumpor och skor. De taga alla fremlingar, som förtro sig till deras urskillning i en synnerlig vård och egna dem en omsorgsfull uppmärksamhet. De äro rörlige metkrokar på en gång i deras eget och restauranternes flskvatten, hvarest gargonen har en naturlig anledning, att fiska efter de honom tillfallande drickespPenningarne, hvilka han mottager med vida mera öfverraskande behag än till och med hänförelsen af den belåtenhet, hvarmed någon af våra professorer stoppar sina kollegiipenningar i fickan. Palais-Royal har en teater, hvarest spelas vaudeviller och smärre pjecer. För aftonen bestås vanligen fyra sådane, Fransmännen, som gerna roa