Aftonbladet – 17 mars 1843, sida 1

ETT JURIDISAET MISSTAG: i AF J. LAVALLEE. (Slut från gårdagsbl.) När man betänker alla orsaker till villfarelse, som vidlåda menniskornas domare, vill: man göra sig den frågan, huru det är möjligt, att kunna besluta sig fälla ett domslut, hvaraf hela slägters välfärd och heder bero. Man vill fråga huru det är möjligt, att domaren kan bibehålla ett ögonblicks lugn sedan han afkunnat domen. ÅAtt bödeln kan sofva, det fattar man, ty han är endast ett verktyg för straffets utförande; han behöfver ej oroa sig hvarken öfver brottet eller oskulden. Om han ej verkställer straffet, gör en annan det. Men kan ni begripa domarens sömn, sedan han afsagt domen? Skall ej hans samvete hvarje minut ropa till honom, att han kunnat bedraga sig? att en annin skulle dömt annorlunda? Äfven i de fall, då endast medborgarens egendom är i fråga, hvilken ersättning är han ej skyldig den han utarmat genom en förhastad dom? Man har förvarat den presidentens namn, som, då han genom sitt förvållande låtit en sak förloras, hvilken han sedermera insåg vara rättvis, sålde sin vagn, sina hästar, afskedade de flesta af sitt tjenstefoik, inrättade sitt hus lika med den ringaste borgares, och som, då han genom besparingar och uppoffringar samlat så stor summa, som den sökande förlorat, återgaf honom den, och derigenom godtgjorde så mycket som möjligt det misstag, han begått. . Man vill tro, att det äfven i våra dagar finnas många domare, hvilka på detta sätt skulle lydt sitt samvetes röst, men på den olyckliga Susanna Gerards tid var det ej så Om trenne