Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 3

— Vid den bekante Carlilles jordfästning tilldrog sig följande: En stor mängd menniskor hade församlat sig och följde liket till grafven. Der infann sig församlingens pastor, Josiah Twigger, och ville läsa de vanliga begrafningsbönerna. En af den aflidnes söner sade då till hooom: M. H.! Vi önska icke ert biträde vid vår faders begrafning; han tillbragte hela sitt lif i strid mot prestväldet och vi protestera mot er afsigt att läsa böner öfver honom. Pastorn ansåg det imedlertid för sin rättighet attläsa bönerna och gjorde icke afseende på invändningen. Då sade en annan af sönerna: i sådant fall, M. H., vilja vi åtminstone icke höra dem), och alla kringstående ropade: det är rätt; låt oss lemna presten ensam. Dermed gingo samilige bort. — EN DAnsös I SvEPNING. Än grefvinna dog nyligen i Mexiko och begrafdes i familjegrafyen, svept i en utsökt drägt af spetsar, hvilka kostat 200 Rdr alnen. Kort derefter uppträdde en mycket omtyckt dansös i en ballett, klädd i denna svepdrägt, som igenkändes af de fleste äskådarne. Detta väckte mycken förargelse, och då ridåen fallit, blef dansösen omringad af polisbetjenter, hvilka frågade, hvarifrån hon fått drägten. Hon uppgaf, att hon köpt den af en modehandlerska, hvilken åter tillhandlat sig den af en okänd karl, som slutligen befanns vara kyrkyaktaren, hvilken stulit svepningen och nu blef arresterad. Följden af allt detta var, att man nu utställer liken till visning i praktfulla SYCpningar, men begrafvyer dem i mycket enkla. — ln viss man bade på samma gång skaffat sig en häst och en dräng. Följden deraf blef, att drängen hade häst och hästen en dräng, men sjelfva husbonden hade hvarken häst eller dräng. En dag voro de båda borta mera än fyra timmar. Vid deras återkomst frågade herrn, uppretad, sin dräng: Hör på, din slyngel. hvad har du gjort och hvar har du varit? — Min herre, svarade denne ganska lugnt, jag har låtit det stackars djuret se på marionetterna.n