Aftonbladet – 16 mars 1843, sida 1

aFörlåt mig, nådig fru, jag hörde intet..., aDet tror jag väl, ty du fanns icke i din kammare.n aMin fru, jag försäkrar. ..n aSusanna, jag gick in i dilt rum och klockan tu hade du ännu ej lagt dig. vÅck! nådig fru, sade den unga flickan och föll på knä vid sin matmoders säng, qjag bönfaller, värdes intet uppenbara denna hemlighet nu fattade hon sin frus hand och badade den med tårar. aDet är någon kärlekshandel du har för dig, och uraktiåter dina pligter; men tro du aldrig att jag ge nom mitt stillatigande gör mig delaktig i ditt dåliga uppförande. kO! min fru! jag besvär er, gör mig ej olycklig! Det är sannt att jag har en älskare, men om jag varit nog oförsigtig alt bevilja honom ett möte, så har jag inte begått något annat fel, och jag lofvar att detta skall bli det sista.n Fru Templier förmanade Susanna, och från förmaning till öfverseende är öfvergången lätt. Du ser, mitt barn, sade hon, hvad du utsätter dig för många olyckor; och nu föreställde hon henne alla de faror, hvilka hota den, som felar emot blygsamhetens och sedlighetens lagar. På knä, vid sin säng, aftörde Susanna henne ödmjukt, och hennes tårfulla bedjande blick anropade matmodrens förlåtelse och förtegenhet. 1 detsamma knackade någon på dörren: får jag lof att tala vid frun? sade en betjent med darrande röst. Kom inl ropade fru Templier, under det Susanna steg upp och aftorkade sina tårar. Nå väl, hvad -fattas Thomas? utropade frun, då hon såg betjentens bestörta utseende.