JR UIC INDI di Cd Hd OLUCKHUIUL SibLle Ydl IUI! Meurling, att genom sina relationer och bekantskapc biträda mig med anskaffande af penningelän em hypothek af reverser eller andra säkerhetshandlinga för att härom rangera, reste jag åter till Stockhol ;sistliden sommar, derom jag förut i bref underrättat Meurling, och anmodade honom efter löfte, biträc I mig, men vid min ankorast till Stockholm sade he sig i den delen icke kunna något uträtta, så vida jc ej ville anlita så kallade procentare. Under det mitt sednare vistande i Stockholm träffades Mecurlir I loch jag åtskilliga gånger, men merendels helt kort I joch blott vid ett tillfälle talade han om försäljning kartor och uppmanade mig att befordra afsättnin Iderom han sedermera, på sätt hans bref visar, m tillskrifvit utan att jag derå svarat. i Nägon vidare kommunikation emellan Meurling oc Imig egde icke rum förr än jag, Måndagen den 7 , denna månad, på vägen mellan mitt hemvist Theleste Joch Wexjö, mötte honom, som berättade, att haj stadd på cen resa till Carlshamn, der han hade å illiga kommissioner och inkasscringar att ombestyr I dröjt ett par dagar i Wexjö och vid tillfället ämnad sig ut till Thelestad för att hälsa på mig; imedlerti vände han tillbaka till staden, och yttrade, under di (vi gingo, att han dagen derpå ville gå ut och se hi ru jag bodde, dervid jag underrättade honom att ja följande dagarna, dels skulle vara i staden från tidi på mornarne, och dels ämnade resa bort, och ick I förr än påföljande Fredagsaftonen kunde återkomm: efter inhemtande hvaraf han yttrade sig följande då gen vilja fortsätta sin resa och vid återkomsten best ika mig. Efter vid påss en timmas sammanvaro I Meurlings rum, åtskiljdes vi, sedan jag lofvat att sam ma dag hos honom spisa middag, hvilket ock skedd i sällskap med fogdeskrifvaren Lindergren, som äfve blifvit bjuden. Då jag följande dagen på morgone inkom till staden, stod Meurling i fönstret till de rum han bebodde, hvadan jag gick upp till honor och dröjde der en stund, då Meurling, i öfverens stämmelse med hvad han dagen förut sagt, nämnd att han, så fort han erhöll skjuts, ämnade resa ti Carlshamn. Jag reste bort, på sätt jag för Mcurlin j berättat, men återkom i stället för Fredagsaftonen ic ike förr än Lördagsaftonen d. 42 dennes. Dagen derpå, eller Söndagen den 43 dennes, pi morgonen, i detsamma jag och de mina, jemte et par främmande personer, skulle spisa frukost, kon Meurling gående till Thelestad, dervid jag gick ut mottog och införde honom i mitt vanliga arbetsrun samt frågade honom, om han cj ville gå in och tag: litet frukost, hvilken bjudning han afslog, under yt trande, att han ätit i staden. Meurling omtalade di att han, som föregåendeThoredag eller Fredag, åter kommit till Wexiö, der qvardröjt, egentligen för at få samtala och rådgöra med mig om, som han yttrade sig, några angelägna småsaker, hvartill fordrades ct par timmars samtal, men hvilket, enär jag hade främ. mande, han funne icke då kunde låta sig göra, utar ville han en annan gång återkomma, imedlertid, tillade han, i det han öppnade sin ytterrock och vi sade på ett der innanför liggande, med en silkesnäs: duk omlindadt paquet, till formen utvisande som de varit bandlingar, kunde jag, för att slippa bära fran och tillbaka, få i något chatull eller dylikt nedlägge detta. Jag utdrog då en låda i mitt skrifbord oc sade, der kan du lägga dina papper, dina bref liggs der förut. I detsamma, och innan Meurling gjorde mine af att nedlägga något i lådan, bad han mig at få se det emellan baron Posse och mig om Grans holms egendom upprättade köpekontrakt, hvilket Meur. ling bevittnat, och under det jag med ryggen vänd mot Meurling, på en i rummet stående hylla, letade efter kontraktet, inlade Meurling, som jag förmodade ville samtala med mig om någon rättegång, sina papper i lådan, den ban igenläste och stoppade nyckeln till sig, innan jag fick rätt på kontraktet, som jag omsider fann och lemnade Meurling under fråga hvad han ville dermed, då han blott kastade ögat derpiå och yttrade glädtigt: jo, jag har vunnit ett vad; gubben Ahlstrand (andra kontraktsvittnet) påstod häromdagen, att icke han utan källarmästaren Fröslund beviltnat kontraktet, och derom slogo vi vad; — jag har vunnit! Härvid får jag ock nämna, att jag, under det Meurling var i mitt rum, erhöll bug från min hustru, att gå in till henne, hvilket jag genast gjorde. Hennes ärende var blott att få veta, om ej den främmande herrn skulle bjudas frukost; jag sade henne, hvad Mecurling, på min bjudning, redan svarat, och vände tillbaka till mitt rum. Jag vill minnas att jag erhöll detta bud under det jag letade efter köpekontraktet, men kan likväl icke bestämdt påminna mig et. Bå Meurling strax derefter gick, sade han: nu kommer jag tillbaka i morgon bittida, dåär du väl ledig? — jag omtalade då att jag, påföljande morgonen, åter skulle vara i staden, i anledning hvaraf han bad mig vid ankomsten säga till hos honom och låta honom veta hurudags jag ginge hem igen, emedan han då ville följa med; detta lofvade jag, hvarefter Meurling aflägsnade sig, efter att hafva dröjt endast några minuter på stället. Måndags morgonen, den 44:de, då jag inkom till staden och besökte Meurling, hos hvilken tvenne mig okända herrar voro, lemnade han mig ctt papper, hvarå han skrifvit en uppmaning till. mig att angifva hvar falska kartor i trakten af Wexiö tillverkades. I början tog jag detta för ett opassande raljeri, men märkte snart, af Meurlings förhållande, motsatsen, och då jag icke hade någon upplysning att meddela, blef jag af Meurling tillsagd, det jag vore arresterad, hvarefter han visiterade min plånbok, samt underrättade mig, att visitation genast skulle ske hemma i mitt hus, men att det icke tilläts mig att dervid närvara, utan blef jag straxt förd till häktet och der aflemnad. Den brådstörtande hastighet hyarmed allt detta skedde, och de olikartade känslor af harm öfver den behandling jag rönte och bekymmer öfver min hustrus och mina barns förskräckelse och oro, gjorde att jag icke förr än en stund efter det jag på häktet blifvit införd, insåg det bedrägeri, för hvilket jag var ett offer. Af hvad orsak jag, som mig veterligen icke förolämpat Meurling, skulle blifva offret kan jag likväl icke inse. Måhända fruktade Meurling i mig ett vittne, som han på detta sätt ville undanrödja; men han har dervid antingen glömt innehållet af sina bref, eller trott att de, på sätt han begärt, blifvit förstör la. Kanske afsigten ock var att draga ransakniugen från det ställe, der Meurling mest fruktade den. Till hvad jag nu anfört hörer åtskilliga omständigheter, som för sakens bedömande äro af vigt, nerafan. Tf le HH Er FP