UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. från gårdagbl.) Eftermiddagen fortsattes åter uppskjutne ransakningen. De af Husberg och Johannes Nilsson till rätten ingifne skrifter upplästes och lydde som följer: Till Kinnevalds härads urtima tingsrätt! Då jag nu undergår ransakning för ett emot mig angifvet groft brott, mildras det nedslående och tryckande i min belägenhet af vissheten derom, att min oskuld skall uppdagas och den så nedrigt uttänkta och listigt utförda anläggningen misslyckas. Om falska kartor varit i omlopp, det jag icke vet, men, efter hvad nu inträffat, icke kan betviflas, så är det bestämdt notarien Meurling, som tillverkat dem eller om tillverkningen varit medvetande. Af hvad jag här nedan har att anföra är jag viss, att sanningen af min nu mot Meurling gjorde angifvelse skall sättas utom allt tvifvel; och torde det alltså tillåtas mig afgifva följande berättelse, hvars vidIlyftighet jag, med hänseende till målets vigt, vågar hoppas ursägtas. Hösttiden sistlidet år, under mitt vistande i Stockholm, blef jag händelsevis bekant med Meurling, och som vi bodde temligen nära hvarandra, han dessutom kände flera personer på denna orten, der han i yngre åren vistats, och hans fader var af mig känd, gat detta anledning till ett oftare sammanträffande. Sedan vi blifvit närmare bekanta, omtalade Meurling för mig, huru han efter några års vistande i Stockholm, utan någon lön och utan understöd från sina föräldrar, samlat någon förmögenhet, men hvilket allt, till följd af ingångne borgensförbindelser för nu mera aflidne polismästaren, häradshöfdingen Hultberg, icke allenast gått förloradt, utan en brist, den Meurling icke kunnat betala, uppstått, så att han, för att undvika bysättning, genom bemedling af några riksdagsmän, måst skaffa sigen extra befattning inom Bondeståndets kansli under sistl. riksdag; men att, berörde missöde oaktadt, och fastän han med kreditorerna icke gjort ackord, ehuru en af dem godvilligt lemnat någon rabatt, hans affärer icke allenast voro rangerade, utan han egare af ett icke obetydligt öfverskott. På min anmärkning huru det kunde för honom vari möjligt, att, utan någon bestämd inkomst, förtjena så mycket, att ban så hastigt kunde reparera sina affärer, svarade Mocurling, att han förtjent något genom inrop på auktioner, ehuru han stundom äfven derpå förlorat, så att behållningen i det hela vore mindre betydlig; men att han deremot haft tillfälle åtkomma kartor för temmeligen godt pris och derpå baft ansenlig vinst; min fråga, huru sådant vore möjligt, genmälte han med cn annan, nemligen huruvida jag trodde att embetsmännen vid karte sigillate-verket hade så stora löner, att de derpå kunde blifva rika? Han utvecklade detta närmare och uppgaf att han, på nu antydde sätt, förskaffade sig kartor till nedsatt pris och tillade, då jag erinrade att en sådan handel vore riskabel, att jag deruti misstog mig; att han, i alla fall, om underslefvet märktes, icke risquerade någon ting, emedan i polisen icke hände något, som han ej tidigt finge veta, om det behöfdes, derom hans intima förhållande till herr Pposmästaren Berg gjorde honom förvissad, dervid han, afseende på nämnde polismästare, utlät sig på ett