Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 2

mötts af en sådan patrull, denne sednare icke vågat att märka någonting. Helt annorlunda var förhållandet under den gamla brandvaktens tid. Vid de många gatuhörnen, tjulfvarne hade att med sin kista passera, skulle de ofelbart stött på sådana på flera ställen. Två brandvakter skulle väl icke hafva vågat att inlåta sig uti den olika striden; men de skulle hafva låtit sin skramla höras, och inom några ögonblick hafva erhållit så betydlig förstärkning af sina i grannskapet varande kamrater, att tjufvarne haft att välja mellan att lemna sitt rof i sticket, eller att låta fånga sig i brandvaktens saxar, hvilkas långa skaft gjort åtminstone knifvarne overksamma.n ,Troligtvis skall man invända, att de afskaffade brandvakterne voro till en stor del gamla gubbar, hvilka, utmattade af den föregångna dagens arbete, togo sig sin lilla lur på någon trappa, melIan nattropen på gatan. Men denna invändning duger icke. För det första var sofvandet egentligen blott ett blundande, med några stänkvis förekommande undantag; och för det andra hade detta kunnat afhbjelpas förmedelst en reorganisation af korpsen, antagandet af yngre och raskare karlar, samt införandet af en bättre kontroll. Med vida mindre, än hvad den nuvarande inrättningen kostar, hade den garala kunnat göras fullt ändamåilsenlig; och sedan friherre Sprengtporten numera icke är öfverståthållare, synes ingenting böra rimligen kunna hindra återvändandet ifrån ett sämre till ett bältre.x Så långt Minerva. Nu med några ord Afton bladets tanka. För det första, och då vi i hufvudsaken instämma uti ofvanstående reflexioner, torde det likväl, för att ej begå en orättvisa, vara nödigt erinra, att i stora städer svårligen någon bevakning af hvad s!ag som helst, om man ej skall derpå göra alltför öfverdrifna uppoffringar, kan alldeles förekomma, ehuru väl förminska djerfva tillgrepp af listiga tjufvar. Det har nemligen vid alla större stölder, till hvilka gerningsmännen upptäckts, visat sig att de varit flere i samråd. Vid sådana tillfällen håller sannolikt någon af kamraterna utkik, för att i tid varna de andra om någon nalkas stället för deras förehafvande; och i alla fall, så snart tjufvarne väl komma in i ett hus och skjuta till porten efter sig, blir det ganska svårt för en förbigående vakt, att märka hvad som företages inuti huset. Med denna inskränkning äre vi likväl i öfrigt af samma tanka med Minerva, derom att en vida ändamålsenligare nattbevakning än den nuvarande kunde erhållas för samma kostnad. Detta har man också insett i flera andra stora städer, t. ex. i Hamburg, hvarest säkerhetspolisen nattetid besörjes af brandvakter, och gör serdeles god tjenst. Orsaken hvarföre brandvakter synas vara att fö-) redraga, om de rätt användas, är, utom hvad Minerva anfört, dels att de icke, såsom gensdarmerne, hafva någon exercis eller tjenstgöring om dagarne och att följaktligen många flere för en lika stor betalning kunde användas nattetid, dels också; ! alt deras patrullering för hvarje par serskildt endast sträcker sig till mindre område, inom hvilket de således äfven alltid igenfinnas; och der de snart blifva mera hemmastadde med de inom trakten boende personers utseende. Likväl följer icke häraf, att den gamla brandvakten, sådan den förut hos oss var: organiserad, skulle vara tillräcklig, eller ens bättre än de nuvarande patrullerne; tvertom har det af dessas chef blifvit uppgifvet, att de skola gjort vida flera upptäckter änl de förra, äfvensom det är troligt, att förslagenheten och djerfheten hos tjufvarne under brand-i vakternas tid ej var så allmänt utbredd och utbildad från -korrektionsinrättningens grannskap, som på de sista åren. Men misstaget var att! man upphäfde brandvaktsinrättningen i stället att förbättra dess organisation, som hade varit ganska lätt, om antalet blifvit något ökadt, personerne bättre urvalda och några föreskrifter meddelade för dem som äro ute nattelid, t. ex. så, som det är i Hamburg, alt ingen finge bära några bördor efter klockan 40 om aftonen, utan alt vara skyldig göra vakten, när den möltes, nöjaktig reda för hvad han medförde eller vid påfordran aflemna bördan och bäraren, om han vore okänd, sjelf förblifva i vakten tills morgonen;. äfvensom måhända, att hvar och en, som befunnes ute mellan klockan 4 och 4 på mörgonen, borde för allmänna säkerhetens skull underkasta sig, alt om så pålordrades, blifva ledsagad hem till sitt logis eller det ställe, dit han ämnade sig, på det att deraf måtte synas huruvida han vore stadd i rätta ärender. Hvad slutligen beträffar utsigterna till en reform i ifrågavarande afseende, så lär nog. hindret deremot bero på helt andra omständigheter och intressen än friherre. Sprengtportens närvaro vid eller frånvaro ifrån öfverståthållareembetet, och främst på det intresset, att man nödvändigt vill hafva den: nuvarande vakten till en verklig militärkorps, ett litet regemente eller bataljon och en del af hufvudstadens garnison, täflande med gardet i militärisk hållning och skicklighet att exercera, då detta likväl helt och hållet ligger utom dess egentliga. bestämmelse, som är hvarken mer eller mindre, än att. vara en afdelning af polisbevakningen. Härtill kommer ännu, att Igenstarmskorpsen består af värfvadt manskap. I Vid en sådan korps plägar det någon gång hända, att en och annan engagerar sig icke så alldeles af fri vilja, det vill säga efter mogen öfverläggning, utan stundom lika mycket af förhastande och i