Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 2

Svar på recensionerna öfver Handbok i Landthushållningen, af A. Lundströmn, jemte några ord om Handbok i Svenska Landtbruket, af N. W. Lundeqvist. N (Forts. från Måndagsbl.) (23, I Edelsvärds tidskrift sid. 36 tadlar rec., att jag ånför i min bok sid. 27, att matjordens djup bestämmes icke af åkerns djupare eller grundare uppkörning, ehuru den derigenom upplöses mer eller mindre fullkomligt för luftens inverkan, hvilket bidrager till dess bördighet. Matjorden utgör en af naturen bildad, bördig, bädd, som hvilar på grundlagret (alfven), hvilken blott utgör en död massa, endast tjenlig att förvara och gifva nödig fuktighet åt den närande växtmylla, som underhåller växterna. Matjord finnes således öfverallt på jorden, der någonting kan växa, äfven der odlarens hand aldrig vändt nägon torfya. Detta tillrättavisar misstag och villervalla i Lundeqvists bok; derföre blir det ett mål för hans hämd. Då deremot anföres, hvad Rec. kunnat genom läsning förut inhemta, så ropar ban, afskrifvit ur L:s bok och glömmer, att allt hvad der finnes är afskrifvet ur 642 andra böcker, hvilka uppräknas näst efter innehållet i hans bok. Skulle det då icke vara möjligt, om hans bok aldrig funnits, alt träffa en riktig mening i dessa 64 författare? Kan herr Edelsvärd verkligen inbilla sig att i Mag. Lundeqvists ieke afskrifter, om än genom omskrifning, förekomma? Då jag icke här kan intaga det myckna rec. sid. 37 ordar om kalk, mergels etc. etc. så nödgas jag ock utesluta svaret och nöja mig med att hänvisa den opartiske läsaren till min bok sid. 34, 35 och 36. — Åter hakar rec. sig fast på (se sid. 39 i Edelsvärds skrift) orden i min bok, att bränna lera till aska icke betalar sin kostnad. Sedan han åter tömt ett mått af harm fortfar han: Detta är försökt och begagnadt af flera landtbrukare t. 0. Mbland allmogen. Vid jemförande försök vid Österby i Uppland har vanlig åkerjord, på ett gödsladt tunnland, gifvit 87 V, tunnor rofvor. då ett med leraska påfördt, gaf 100 tunnor. etta visar mer än tillräckligt, huru oerfaren landtbrukare han är, som styrker sin inbillning med skäl, hvilka nära nog bevisa motsatsen till det, som han vill bevisa. Han vet icke, -: att 87!, tunnor så väl som 100 tunnor rofvor äro rent af missväxt på vanlig åkerjord, då jag och andra icke sällsynt få 200 å 300 tunnor utan att bruka engelska, skottska eller amerikanska plogar, rensningsoch kupningsmachiner etc. etc. 12; tunnor rofvor mer eller mindre på ctt tunnland är så obetydligt, att jordmån, läge, till och med såningstid och väderlek, i fall icke båda försöken verkställdes på samma dag, kunna förorsaka det. Rec. vill vidare befästa tron på underverk af utländska åkerbruksredskaper och kultursmethoder med baron Anckarsvärds berättelse i Kongl. Landtbruks-akademien förlidet år, hvilken berättelse likväl endast syftade på att visa, huru afkastningen beror af olika lägen, jordmån och brukningssätt. Afkastningen Var, om jag rätt minnes, blott 4000 tunnor på 40 -tunnland, de: Vv. 5.200 tunnor på tunnlandet, hvilket alltid blir nära nog missvert. Berättelsen hördes imedjertid med nöje, ty den kom ifrån en man, som aldrig byggt och aldrig behöfver bygga sin ära på det tomma skrytet, och som känner, alt svenska Jandtbrukarons enda och största bekof icke består t roj