Aftonbladet – 15 mars 1843, sida 1

som var egare dertill, hade riktat sig genom handel med aktierna till Missisippi-kompagniet, och Laws system, som utarmat så många familjer, hade dercmot varit anledningen till hans lycka. Han hade köpt de bästa godsen och skogarne der på orten, genom beständiga inköp utvidgat sin egendom, och när borgherren på Noues, till hälften ruinerad, sett sig nödsakad att afyttra en del af sina ägor, var det herr Templier, som tillhandlat sig dem. Eganderätten är så djupt ristad uti menniskans hjerta, att hon aldrig utan ledsnad kan se uti andras händer hvad som tillhört henne sjelf förut; det tyckes henne alltid att den nya ägaren är cen inkräktare. Han kan ej hindra sig alt hysa en fiendtlig känsla mot honom, och ehuru grefven af Noues ganska riktigt och noggrant erhållit i klingande mynt priset för den afträdda jorden, saknade han den alltid så, som om han genom våld förlorat densamma, och batade dess nya husbonde. . Denne var deremot på sin sida oförskämd och tilltagsen, lik alla andra, hvilka genom en oförutsedd och hastig lyckans vändning blifvit rika, och glömde, att han varson af en handtverkare. Han högmodades öfver sin rikdom och ställde sig med sina anspråk i bredd med alla de gamla ädlingarne i granskapet. Han ville fördunkla Pinterelska familjen på Louvernay, borgherrarne på Blesines, Chiary, Orbais och Parois. Flos kansleren hade han gjort en ansökan att få upphöja sitt gods till grefskap, och under det hans grannar gjorde narr af hans anspråk, skrattade han åt deras fatjigdom. Han skämtade öfver det dåliga tillstånd, hvari deras slott befanno sig, hvilka till det mesta bestodo af ruiner, öfver deras åldriga husgeråd, deras snåla och fattiga lefnadssätt. Han skröt med sin rikedom och nekade sig ingenting nytligt eller angenämt, af det modet uppfann. Med ett ord, han gäldade således det förakt hvarmed de: förnämare husen igranskapet emottagit en man, som riktat sig genom agio. — Godinet, hvars