Lycklige medmenniskor! Trötlnen ej att oupphörligt anlitas af nödens och olyckans offer; Gud, allas belönare för hvarje ädel gerning, och den lufva känslan i egna bröst alt skyddat, räddat likar, aftorkat tårar, utprässade af hunger, köld och elände, är för eder den ljufvaste belöning. Hos dessa ädeltänkando vågar en utfattig qvinna bönfalla om hjelp. Öfvergifven af min man, oförmögen inom hus med handarbete försörja 4 barn, hvaraf 2:ne tvillingar af 3 månaders ålder, hvilkas vård fordrar min närvaro, saknar jag allt; — ej en bit bröd, ej några vedstickor att uppvärma de små ulsvu!tnas förstelnade och förfrusne lemmar med — så är min förtviflade belägenhet. Äd:e medmenniskor! rädden en olycklig mor, 4 oskyldiga varelser ifrån förtvifan, ifrån bungrens död. Den olyckliga bor uti huset 4? 64 Göthgatan, ster inpå gården å nedra botten.