Aftonbladet – 11 mars 1843, sida 1

Underrättelserna från Röda hafvet låta föga till1 fredsställande . Osman Pascha, turkiska guvernö-lr ren i Arabien, är i Dshedda, der han sysselsättere sig att utpressa så mycket penningar han kan; hans makt sträcker sig icke stort längre än till Yambo och Dschedda. Storschezritfen Ibn-al-Aun är i Mekka och står till Porten i ett temligen godt förhållande, men likväl så, att ban icke lemnar sig i händerna på Osman. Han har nyligen företagit en ny expedition till Assir, der Wahabis samla sig, och har återkommit utan nederlag, men också utan alt hafva vunnit betydligare fördelar, ehuru några stammar erlagt tribut. Trakten kring Mekka och Medina är, såsom man säger, ganska osäker, så att en karavan blifvit plundrad mellan Damaskus och Medina. Söder omll S -— —-— bend om få vt — — Åssir är kustlandet ännu alltid i händerna på scheriffen Hussein Abn Arisch, som håller Mokka besatt och.hvars tvister med det ostindiska kompaniet ännu icke tagit slut, hvarigenom handeln få Yemen lidit. Porten vill företaga en expedition, för att åter underlägga sig Mokka, men Osman Pascha har hvarken skepp eller trupper och från Constantinopel kan man icke sända honom något penningar. Ingen annan än Mehemed Ali kan åter bringa dessa kustländer under Portens välde, men han vill icke ännu en gång till utsuga Egypten för Turkiets skull. Skulle Ibn-al-Aun lyckas bemäktiga sig Assirs bergstrakt, blir han snart herre öfver hela kusten; men detta är icke sannolikt. Trakten är otillgänglig och bebos af! krigiska stammar af de fanatiska Wahabiternas sekt. — Den förhoppning man för några år sedan gjor. de sig i England och Frankrike om öppnande af en fördelaktig handel med Abyssinien och genom detta land med Sudan, är nu nästan försvunnen. Men då den eljest är bygd på temligen reel grund, . komma säkert nya försök alt företagas, så fortl. ett allmännare lugn blir återställdt. En korrespondent i Leipziger Allg. Zeitung med. delar i en skrifvelse från Konstantinopel den 8 iii Febr. följande. Den 4 Febr. mot aftonen anlände i en kurir från engelska konsulatet i Bagdad till härvarande engelska ambassaden, och hvilken lemnat Bagdad den 44 Januari. Fan medförde den un-l1 derrättelse, att nuvarande guvernören i Bagdad, den fanatiske Nedschib-Pascha (fordom guvernör i Damaskus) kort förut hade lemnat Bagdad i spetsen för 2,000 man (af den för några månader sedan från Konstantinopel till persiska gränsen afsända armeen) och begifvit sig till Kerbelah (en stad i paschalikatet Bagdad), der han låtit rifva alla bryggor öfver Tigris och höll staden innesluten. Kerbelah är persernes heliga stad, der deras store Iman Hossien, Alis son, ligger begraflh ven. Ivarje år den 40 Moharrem (detta år d. 9 Febr.) firas der den stora Aschurafesten, dödsfesten för Schiiternes martyrer (dessa äro af Alis sekt till hvilken perserne höra, då deremot turkarne tillhöra sunniternes sekt), hvilken bivistas af flere tusende pilgrimer från alla delar af Persien. Ehuruväl Kerbelah ligger på turkiska sidan står den ändock såsom schiiternes heliga stad , under schakens af Persien skydd, men betalar tribut till Porten. Ofvannämnde steg af NedschibPascha tillskrifver man hans fanatism, för att hindra pilgrimerne att på nämnde dag fira festen i staden. Sir Stratford Canning meddelade Porten dessa underrättelser, och den yttrade äfven sin förundran deröfver. Men på samena tid afsändes den 3 Febr., en kurir till Erzerum för att underrätta den dervarande gränsbestämningskommissionen derom. Den 3 Febr. erhöllo åter sir Stratford Canning och Porten en kurir från Bagdad, som medförde följande nyheter: Den 43 Januari på aftonen uppmanade Nedschib-Pascha staden att gifva sig, hvilket den vägrade. Den 44 Jan. på morgonen, efter högtidligt förrättad bön, angrepol turkarne staden, sköto hastigt en bresch i muren! och intogo den med storm, efter två timmarsl. blodig strid. Ehuruväl Nedsehib-Pascha gifvit den strängaste befallning, att icke mörda eller plundra, utöfvade de af religiös fanatism rasande soldaterne ändock några excesser. Nedschib-Paschal jagade schiiternes alla prester och embetsmän ur staden och insatte sunniter i dessas ställe. Följande Fredag, som var turkarnes helgdag, mar-I cherade alla trupper i parad, och regimentsmusiken i spetsen, till stora moskeen med paschan, der han lät en turkisk prest förrätta chutbe (högtidsbön för sultans välfärd). Såsom skäl till denma sin handling nämner Nedschib-Pascha i sin berättelse till porten, att stadens innevånare allt sedan de persiskt-turkiska stridighelernas början, oaktadt hans ständiga anmaningar, icke mera villel erkänna Portens suveränitet och vägrade, att hetala tribut. Denna tilldragelse kunde lätt åter uppväcka persernes gamla fiendskap och åstadkomma ett nytt krig emellan Persien och Turkiet. Den engelska och den ryska ministern hafva derföre i går aflåtit ganska allvarliga föreställningar till porten, ja till och med hotelser. Ett annat bref från Konstantinopel innehåller: aHär går det åter rätt fornturkiskt till. Sultanens syster, Salihah Sultana, Falit-Paschas gemål har aflidit i förrgår efter barnsäng met en dotter, al sorg och förskräckelse öfver, att det nyfödda barnet skulle strypas för hennes ögon. Redan för några månader sedan hade Mehemed AYVi, Pascha af Tophana låtit i sitt hus halshugga en turkisk tjenare och låtit dränka en af sina slafvinnor, på misstanka för en kärlekshandel. Nu kommer äfven hit ifrån Egypten den underrättelse, att förre Kapudan Pascha Femzi-Achmet den 5 Jan. der dödt al förgiftning. STOCKHOLM den 11 Maxs. Id