Aftonbladet – 10 mars 1843, sida 3

Article Image
dräng och vid: Pfelzen en der boende död i snön; på andra ställen hafva fyra personer omkommit genom samma snöfall. Ett hus i Prettau anfölls tvenne gånger af laviner: den första skadade huset och -begrafde en qvinna, den andra ryckte hela huset med sig och begrafde sju personer, af hvilka blott fyra blefvo räddade. Natten mellan den 5 och 6 Februari yar förfärlig för invånarne i dalen Defereggen. Sedan de några dagar haft så vackert väder, att några sommarinsekter börjat komma ut ur sina puppor, begyntc det snöa den 3, hvilket fortfor i 48 timmar, så att snön slutligen var 6 fot djup. Natten till den 6 hördes lavinerna beständigt rulla med åskans dån, och om morgonen fann man, att de anställt en förfärlig förödelse. Annu bedröfligare låta underrättelserna från grannförsamlingen St. Veit. En ofantlig snölavin nedstörtade om aftonen den 5 på Veit. Riegers boning. Af de tolf personer, som funnos i huset, hade åtta den olyckan att blifva begrafna under den förfärliga tyngden. Nicolaus Rieger, 74 år gammal, slungades, jemte en kakelugn -och några bjelkar, ut ur huset, samt blef snart räddad, men då få menniskor bodde i närheten, så måste de andras befrielse uppskjutas till följande dagen, då också 300 man kommo, hvilka började undangräfva snön. Stutligen hörde de ett klagande ljud år djupet, och sedan de arbetat ännu i tio timmar, funno de ändligen Veit Riegers hustru, som låg under snön med två af sina barn; det ena, 22 dagar gammalt; låg i hennes sköte, det andra, 2 7. år, låg bakom hennes hals. För att icke qväfva sina barn, hade hon ofta hållit-andan så länge, att hon trott sig skola brista. Det äldsta barnet jemrade sig oupphörligt och stack fingrarne i hennes mun, för att värma dem. Denna bedröfliga scen räckte till middågen, då barnet dog. Klockan 4, en timma efter hennes yngsta barns död, befriades hon ur sitt rysliga läge och kunde då ej röra en lem, men var likväl vid full besinning. Hon dog dock den 44 Februari, sedan man funnit de fyra andra begrafnes lik. I församlingen Hopfgarten förstörde laviner äfven tre boningshus och två lador, hvarvid 6 personer omkommo. — EN TACKSÄGELSE-ADRESS AF KEJSAREN I ÖHINA. Amsterdams Handelsblad meddelar uti ett bref, en, såsom det synes, icke just autentik handling af kojsaren i China, men hvilken åtminstone har den förtjensten att vara sammansatt i en Chinerisk skrifart: Kejaren i China har af universitetet i Oxford blifvit utnämnd till honorarie juris doktor, sedan han slutit fred med England och betalt några millioner Sterling i krigsomkostnader. För att visa sin erkänsla, har Hans himmelska Maj:t skrifvit ett mycket artigt bref på siden till Drottning Victoria af följande innehåll: Jag sjelf, en envåldsheorrskare öfver det himmelska riket, kejsare öfver alla Chineser på denna jorden, Guds skugga rm. m., har med nådigt öga skådat ned på den genom dina skrifvare mig tillsända — åsnehuden, och deraf förnummit, att du med dina rödhåriga barn återvändt till tillbörlig vördnad och lofvat bättring. På det jordenes krets måtte öfvertyga sig, huru full jag är af barmhertig nåd, har jag. slutit fred; Du kan åter lefva i lugn på din dimmiga ö, och skall icke mera blifva utrotad, om din förmätenhet emot mig för alltid tager en ända. Jag skall hålla mitt ord heligt. Jag har befallt, att man icke skall kalla dina barn rtödhåriga barbarer, eller mera injaga dem förskräckelse; de må komma och drifva handel, på det de måtte kunna dricka the och uppehålla sitt usla lif. Så framt de icke längre rasa emot mig, och i sitt skändliga oförständ förstöra mina städer med stora kulor, skall det vara dem tillåtet, att under noggrann uppsigt kasta en blick in i mitt rike, och på långt båll beundra åtegskenet af min vishet. Ännu är det icke för sent, och om de visa sig uppriktiga och allvarliga, botfärdiga och ångerfulla, kunna de inhemta nyttiga läror och kunskaper. Jag har befallt Fi-fo-fu, att utnämna Dig till den store björnens brorsdotter och till Saturni syster, att ök verlemna åt dig utmärkelsens -valknut med tillhörande toffs, och att erbjuda dig en heders-kam och en tobakspung till din förnöjelse. Måtte du aldrig lida Brist på the, och måtte dina fötter blifva allt mindre och mindre. Min nåd är ganska stor! Ett ailerhögst egenhändigt, ädelmodigt bref! Betänk hvad det vill säga. VINET AE LERA

10 mars 1843, sida 3

Thumbnail