tankar, förbi med mitt mod. Jag insåg imedlertid, att mitt dåraktiga högmod hade återgifvit åt honom hans natur, den han ett ögonblick öfvergifvit för min skull. Jag begrep i synnerhet att hans egenkärlek, i stället att finna sig smickrad, hade stött sig emot min öfverlägsenhet, att han ville det hans hyllning skulle vara en utmärkelse för hans älskarinna, utan att hans älskarinna hade rättighet till denna utmärkelse annat än genom skönbeten som så snart försvinner. Hvarför hade jag icke förut gissat detta! O jag älskade bonom allt för mycket, att kalkylera. Jag har förderfvat mig genom mina fel, förderfvat mig på allt sätt. Förtviflad på allt sätt, tröstlös, ensam och öfvergifven, återvänder jag till er. Haf medlidande med mig; ölvergif mig icke! O1l jag vill ålertaga milt obemärkta Lif, jag vill åter blifva den enkla Athenais. Hvarföre blef jag den ryktbara madame dOrvins! Ilan skall glömma mig, snart, snart! Jag skall försöka glömma honom; jag skall icke rer se honom mer. Bed för mig! Gud stra affar mig reds in, då jag icke mer får återse honom. Vet ni, nin kusin, hvad somm är svårare än döden? Snart skall jag vara åter i Beauvoir, näste lika snart som mitt bref. iver icko att ia älskar er; 1 tror ; t od sråter, jag beder, Jeg — EN OMVÄNDELSE. Den ytterliga hvarmed rabbinerna i Algier fordra upp äfven de oh tydligaste öreskrifter i deras lag, förmåsde nyligen en af deras trosförvandter till en omvändelse ab frato, Deme hade nömligen köpt kött