af en fransk slagtare, emot den mosaiska lagens föreskrift, enligt hvilken det är förbjudet att äta kött af ett kreatur, som icke blifvit slagtad af någon, under vissa ceremonier aäutoriserad slagtare. Rabbinerna, som erhöllo underrättelse om sin trosförvandts olydnad, straffade denne på det strängaste; men efter utsländet straff fann sig delingventen icke mera hugad af att bekänna en lära, som innehöll så småaktiga och tryckande föreskrifter, utan öfvergick till katholksa religionen. — Mann Socn, en namnkunnig jurist på femtonde hbundratalet, försummade mycket sina studier, sedan han blifvit gift. Då någon förebrådde honom detta och anförde Socrates exempel, hvilken efter sitt giftermål studerade lika flitigt, vom förut, svarade Socin: Det var icke underligt; Xantippa var ful och elak, min hustru är deremot vacker och god. — En advokat, serdeles: ful och nästan utan näsa, stapplade mycket vid uppläsandet af ett dokument inför domstolen. Domaren, hvilken deremot bade en alldeles ofantlig näsa, blef otålig och sade: Har ingen ett par glasögon au låna den herrn? Advokaten svarade stött: För att kunna begagna dem, mäste ni, min herre, låna mig or långa näsa. — Då Fontenelle vid nittio års ålder skulle ita sig til bords, gick han förbi fru Eelvetius, söm han ej .blifvil varse. Nu ser jagn, sade hon, hvad värde jag bör sätta på alla de artighketer, ticropgt mig: för bi, utan att se mig., Min frun, svarade c iigo ccladonen, om jag sett er, hade jag icke gult förbi.n . — EN DÖD SOM TALAR. Ludvig XV:s gemål ade en gång om de fransyska ädlingarnes utmärkta brogder, och sade till sin förste ho! stalln ästare, Toss6: Er ätt, grefve Tesst, har också atm: äckt sig på krigets bana? Ack, eders majestätn, varade grefven, vi hafva an a blivit dödsk jutnå i våra konungars tjenstl