Aftonbladet – 10 mars 1843, sida 1

TVENNE BREF, AF GREFVINNAN DASH. (Slut från gårdagsbl.) ANDRA BREFVET. Bästa Alfons! Skynda till Beauvoir och låt förbereda allt till min ankomst. Jag lemnar Paris och inträffar hos eder inom tre dagar. O min vän, om du visste hvad Jag lider, huru mycket jag behöfver taga milt förnuft till bjelp för att undandraga mig denna farliga stad, der jag lärt känna sällheten, för hvilken jag i dag pliktar så dyrt! Ni har mottagit ett bref från honom; jag har läst detta bref; det skrefs hos mig; det var uppfylldt af hans glädje, af hans kärlek. Nå väl, glädje, kärlek, allt har flytt! Jag är ensam, och jag återvänder för alt dölja mina tårar på det ställe, jag aldrig bordt lemna. Han har sagt er huru vi blefvo bekanta; han har målat för er min förvåning, min ytterliga förtjusning då jag märkte, alt man kunde älska mig, arma varelse, sköflad, som jag är på min skönhet. Men hvad han icke berättade för er, emedan det är jag ensam som vet de , var denna min berusning, då jag såg honom vid mina fötter, honom, som alia qvinnor tillbådo. Denne Ernst, så skön, så förledande, hvars flyktiga smak hade förvånat hela Paris, han var hos mig som ett undergifvet barn; han uppsöp mina blickar, han afbidade mitt leende för att äfven få le, och tänk er dertill, Alfons, att jag var ful! Mitt hjerta uppfylldes af en obeskriflig kärlex och kanhända lika mycket högmod: det är detta högmod, som gjort mig olycklig. Vår för hela verlden dolda