Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 2

Från denna dag blef mitt lif en förtrollning. Jag upptäckte hos henne alla dygder, alla behag. Hennes hjerla öppnade sig för mig: hon lärde mig känna hennes så rena och så sorgfyllda lif. Jag erfor omständigheterna af hennes fatala äktenskap, hr dOrvins ovärdiga bandlingssätt, för hvilket hon likväl hade en ursäkt; hennes tvungna skiljsmessa från honom; vidare huru han öfvergifvit henne, då den rysliga sjukdom, efter hvilken hon bar så grymma spår, utbrutit. — Jag var vacker förut, sade hon, med en beundransvärd blygsamhet, och jag har haft mycken möda att trösta mig deröfver, att jag icke är det länsre. Jag sk ulle blifvit elak, Om jag varit mindre olycklig! Athenais dolde sina talanger lika omsorgsfullt, som andra bruka framhålla dem. Jag erfor småningom att hon var lika skicklig att måla, som i musik, och alt hon gjorde vers, och författade med en beundransvärd förmåga. Likasom granatäpplet under en vanlig yta döljer sina vackra purpurfärgade kärnor, likaså dolde hon hjertats och själens skatter. pVintern återkom och med den festiviteterna och soirerna. O min vän, hvad jag var lycklig, då jag kom på en bal, då mitt öga genomlopp samlingen, för att söka Alhenais! Jag såg henne sittande tankfull vid ett parti ecartå, väntande min ankomst och endast räknande detta ögonblicks nöje för aftonen. Öl! det var en för mitt hjerta okänd njutning; min stolthet liknade CN persons, som i hemlighet är ägare af en ovanig juvel, som njuter af: den ensam och känner utt, då han skulle utställa den till åskådande, skul