Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 2

gifva, så vill jag taga. Händelsen är, att jag är fattig och eger en mycket rik morbroder i Lyon, som ej begriper att dö. Förstår ni, medborgare? Rätt väl, min gamle gosse. Din morbroder heter ?, Antoine Lambert.n Marat reste sig upp och fattade pennan. ÅAntoine Lambert uti Lyon, du sade ju så?, — och nu stod det oskyldiga namnet på dödslistan. Låt mig kyssa din välsignade hand, bad tjenaren. Inga komplimenter, Francois; vi äro alla lika, endast lagen är öfver oss. Se så, tag nu hit mina tofflor, ty jag behöfver dem lika väl, som påfven i Rom behöfver sina. vÄnnu en stund måste ni dröja i badet, medborgarchef. En den vackraste qvinna begär att få tala vid er. En vacker qvinna? Jag har aldrig afvisat skönheten,, sade sybariten med klarnad blick, under det ett slemmigt dräggel bröt sig fram i mungiporna. Det är samma dam, som i går önskade träffa er, och som i dag på morgonen skickade er den rosenröda, parfymerade biljetten. Hon begär nu att få tala med den allsmäktige Marat., ,Hur gammal är bon? Har hon fylliga former. svarta ögon, friska läppar, rund haka, hvita tänder — ty allt det der intresserar mig serdeles?) Hon skall tillfredsställa alla fordringar, medborgare, helst som hon säger sig vilja lemna er vigtiga nyheter, rörande Frankrikes väln nFrankrikes väl — må hon då genast komma in, ty Frankrikes väl går främst och skönheten sedan; vore det ock till sjelfva Marats sängkammaren FranGois gick att införa den hemlighetsfulla qvinnan. Snart stod hon ensam vid tyrannens sida, ugn, nästan högtidlig. Ditlt namn, vackra barn?, frågade Marat och Mönstrade förnöjd den herrliga gestalten. Charlotte Corday. Jag tjenar republiken, så