gatelle, å bas les trattres! och aflägsnade sig, icke olik en flod, som nedbryter sina dammar och utbreder förödelse. Under dessa hemska och korta uppträden hade ett grått mol: dragit sig öfver månen. Nu delade sig skyn, och det glänsande silfverklotet bröt åter fram att belysa den blodiga platsen. Der stod Charlotte Corday vid den fallne, med det ännu rykande mordvapnet i sin hand; och hennes anlete log i denna förklaringsglåns, som. kärleken meddelar den ödmjuka sorgen. Allt hade hon hört och sett; men lugn hvilade hennes romma blick på de vinkande stjernorna, och henres läppar darrade sakta, såsom hade en varm jön vidrört dem med sina vingar. Frankrike, — utropade hon slutligen och sträcke högtidligt ett famntag mot den klara och stilla :ymden — nu hör jag dig vaken till, ty jag har lrömt ut min dröm och slutat min lefnadsdikt. Ivad som förr endast behöfde ge sig luft i suck och tanka, fordrar nu en handling för att andas it, och det skall bli den största af alla handlinsar, SOM är den att dö för sitt land. Ack, att vi tusen sånger kunde dö för det käraste, vi skulle då först lefva och rätt känna det högsta. Yu bort att vara stark, men styrka af fromhet; ur bort att glömma sig sjelf, för att så mycket ättre kunna tänka på alla, med den milda kärekens tanka. Se, kärleken sjelf räcker mig Vapet, han skall ock visa mig vägen till tyrannen. älan då att utföra den stora gerningen. Och hon försvann, såsom dimman öfver beret, när den går att förklara sig uti ett välgöande arlaresn, (Slutet följer) 74