——— SMESUCK KAR IS TAS — Den Kungliga teaterns repertoir härstäde har under de sista veckorna endast erbjudit er nyhet, nemligen mamsell Linds uppträdande bufvudrollen i Sömngångerskan, af Bellini. Mam sell Lind har här åter skördat ett stormande bi fall, och hennes spel i denna, annars ingalund underhållande opera har i förening med natio naldivertissementet försett salongen ännu allti med fulla hus. — Nästa Måndag annonseras til herr Fredrik Kinmansons benefice bland anna Figaros bröllop, hvari mamsell Lind öfvertagi grefvinnan Almavivas parti, och Susannas kom mer att utföras af mamsell Julie Widerberg. Ma behöfver då icke tvifla, att herr Kinmanson, hvar röst för öfrigt ännu alltid höres med mycket nöje skall göra en god recett. — På nya teatern gifves om Lördag recett spektakel för fyra af sujetterna gemensamt: hr Blanche, Gille, Hyckert och Zetterholm, och der vid komma tvenne der förut icke sedda stycke att uppföras, nemligen: Bonden rik och åter fat tig eller femton år i Paris, skådespel i tre tid skiften, af Theaulon, samt Den otålige, komec på vers i en akt, af Silfverstolpe; ett stycke, vi kändt ur Sillverstolpes skrifter, men, så vidt kunne erinra oss, icke förut uppfördt på någo offentlig teater här i hufvudstaden. — Herr dAuberts konsert i Söndags rättvisad all den väntan man gjorde sig af det vackra pro grammet. Konsertgifvaren sjelf utförde med be hag och delikatess sina numror, och publiken be tygade ett lifligt bifall såväl åt honom som dc biträdande sångarne. — Vår Landsmaninna M:ll Nissen har firat e ny triumf på Italienska operan i Paris uti Do Juan der hon utfört Elviras roll. Ett Pariserbla yttrar härom: Donna Elviras roll speltes i fjq af Mad. Albertazzi, men som icke gjorde sin sa rätt väl. I år bar M:ll Nissen utfört denna vigtig men man måste tillägga, så svåra och otacksam ma roll med en märkbar öfverlägsenbet. Vi h redan uttryckt ett gynnande omdöme om M; Nissen, men vi böre förklara, att efter åhörand af Don Giovanni, hafva vi om henne en serdelt hög tanka. Hon har förskaffat oss en konstnju ning, som vi länge förgäfves efterlängtat, nemlige att höra den sköna arian: Ah! qui mi dice ma och den läckra melodien: Mi tradi quel alm ingrata, som man sedan långliga tider måst ut sluta på Italienska operan, sjungas med fuilkon lig säkerhet. Hon har fördubblat värdet den praktfulla qvatuorn: Non ti fidar o misert och den ljufva trion under balkongen, i andra al ten, har kunnat höras i alla sina partier.