mätta sitt blodtörstiga partihat, sin gränslösa äresirighet.n Vore jag blott man och hade ett svärd,, sade jvinnan och rätade sig stolt; men hastigt derpå rodnade hon förlägen, nedslog sina blixtrande öson och tillade halfhögt: äfven qvinnan kan tjena itt fädernesland. Hon tänkte på flickan från Irleans. Det var första gången fosterlandskänslan vågade slicka upp ur Charlotte Cordays stora själ. Starka hofslag hördes i detsamma på gatan. Inom några minuter trädde den nyssnämnde rytaren in i rummet. Den gamle advokaten reste sig genast upp och sträckte armarna mot den inkommande, som vördnadsfullt kysste hans hand. Derefter närmade han sig Charlotte Corday — ch de håda älskande omfamnade hvarandra uti n djup blick, full af oändlig kärlek. . pNyheter från Paris, min son, sedan må du sladdra med fästmön så länge du behagar, sade amiljefadren och intog sin plats. . Jag blir då säkerligen ej något glädjebud, faier,, svarade den tillsporde och satte sig helt nära den gamles fåtölj. . Sorg och glädje tillhöra med lika rättighet lifvets vexelskola, der mannen med de hvita I1ocarne har studerat ut. Således må du icke väga lin vishet, äfven om den skulle innehålla det ittraste af allt: Frankrikes upplösning., vÄnnu äro vi väl icke der, fast på god väg. Daris liknar i närvarande ögonblick en i hemliget kokande volkan. Några orostiftare hafva förtått att vinna det lägre folket, serdeles Marat, om häromdagen i sin tidning uppmanade arbetsJasserna att utrota adeln och de högre embets