samma. Man ser nemligen deraf: 4:0o att friherre Dduard Fredrik von Saltza föddes, hvilket redan i sig sjelf var en förtjenst, emedan, det förutan allt det öfriga icke hade kunnat inträffa, och hvilken märkliga händelse tilldrog sig år 4775; 2:0o att han blef kammarjunkare år 4798 7) och kammarherre år 4806; 3:0 att han blef riddare af Nordstjerneorden 4844, Ofverste kammarjunkare några år lerefter, kommendör af Wasaorden 1824, Riddare af Carl XII:s orden 418253, bancrförare vid Kongl. Maj:ts orden och kommendör af Nordstjerneorden 1824, samt kommendör med stora korset af Wasaorden 1843 den 6 Februari, 49 dagar före srefvevärdighetens erhållande. Korrespondenten i Dagligt Allehanda tillägger härefter följande: Häraf ser du, att den nye Grefven icke ens varit anställd i Statens tjenst, utan från början till slut gått den s. k. Ifofvägen. Af Hr Grefvens verksamhet såsom Riksdagsman har jag endast hittat på nåora riksvigtiga motioner vid 1828—1850 årens Riksmöte, t. ex. 19 sk. bko införseltull på hvarje Ull, förbud mot införsel af Ost, premier för utskeppning af Brännvin, förbud mot införsel af Tvål, samt lånerätt i Manufaktur-Diskonten för Tvål: och Såpsjuderier. Dessutom bör nämnas, att Hr Grefven är så hög Frimurare, att han kan försöka både att spå och punktera. Och likväl finner man detta icke utgöra förtjenster nog för att bli grefve i våra tider. O tempora! Ännu en omständighet, hvarföre det synes oss orätt, att på minsta sätt se snedt på den nya utnämningen, är det hvilande förslaget till representationsförändring. Ju mera nemligen Regeringen genom sådana grefveeller friherre-utnämningar, till hvilka de i grundlagen förutsatta skälen böra hållas hemliga, ådagalägg ger, att grefveoch frihberre-titlarna hbafva ingenting att betyda för det allmänna, utan äro någonting apart för sis, desto lättare skall äfven representations-förändringen gå för sis, och man är således snarare skyldig vederbörande tacksamhet för det de med dylika medel underhbjelpa den långsamt mognande öfvertygelsen,. Alltsammans synes oss med ett ord ganska andamålsenligt tillställdt oah passande i stycke, hur man än vänder saken. — Uti Lördagens M af Svenska Minerva läses följande: Sedan vi nyligen (AM 44, den 26 Januari) yttrat några ord om Hr Snellmans vackra arbete: Läran om Stat-n, kafva vi erhållit några underrättelser om hans sednare vetenskapliga verksamhet, dem vi här meddela. — Docenten Snellman håller föreläsningar i Helsingfors om Andens väsendes. Hans auditorium är hvarje gång alldel;s uppfyldt. Ibland åhörarne ser man äldre embetsmän och akademiska lärare (statsråder, professorer, 0. s. Vv.) Hans föredrag, hvarvid han endast har ledning af en kort promemoria . utmärker sig genom ovanlig klarhet, samt ett kraftfullt och lefvande framställningssätt. Hr Snellman, som för det närvarande icke har i Helsingfors några utsigter till befordran, skall hafva sökt en rektors-beställning i Cuopio. Hans bortgång från universitetet anses blifva en oersättlig förlust för detsamma. Man bör dock hoppas, att, i ett land, der så mycket kan göras, om man blott vill, och der man så ofta ådagalagt en storsinnad vilja, det icke skall blifva nödigt, att låta Hr Snellman lemna ett lärosäte, hvars prydnad han redan är, och hvars ära han en dag kan blifva. Medlen att hjelpa saken äro många, men vi anse oss icke tillständigt att utpeka något. Pet har väckt en viss förundran hos några, att nu på en gång uti Minerva finna en sådan värma för Hr magister Snellman. Det synes ock tydligt, att denna är framkallad af hans ofvannämnda,. jemväl i Biet prisade arbete: Läran om staten, som utkommit härstädes, sedan Hr Snellman återvändt till Finland. ) Hvruvida han var med 1799 om våren, nämner icke Dagligt Allehanda.