Aftonbladet – 7 mars 1843, sida 1

qvinnan för att njutas; den förre med hopp att kunna erhålla ett rum af minnets helgedom; den sednare med fullkomlig visshet att försvinna i glömskans famn. Någongång, eller rättare icke så sällan har det väl lyckats qvinnan att öfverstiga den gränslinea för hennes verksamhet, som herrskarväldet utstakat; det har lyckats henne att på det mest värdiga, intygande och vältaliga sätt gifva dementi åt mannens sjelftagna förmyndareregering. Det har gemenligen skett i de ögonblick då mannens mod svigtat, hans krafter varit otillräckliga och hans själ ej hållit ihop. Hur ofta har ej qvinnan i sådana afgörande stunder intagit hang plats och utfört hans värf — för att vanligtvis straxt derefter bortskuffas och uppoffras? Historien hvimlar af sådana bevis, och Charlotte Lorday heter elt af de vackraste, äfven om obilligheten skullt hviska om blod på hennes hand, om ett lönmord häftadt vid hennes minne. Den fläcken på banden och den fläcken pi minnet har ett helt folks kärlek kysst bort! H. Det olycksbådande året 1788 hade nyligen ut bredt sina blodstrimmiga vingar öfver Frankrike Nemesis hade väckt franska folket till eftertank och skräckregeringens proiog höll på att inöfy af revolutionens hufvudaktörer. Marats djerfv och oförsynta e publiciste parisien och ban derpå följande Pamie du peuple, flögo land oc rike omkring, såsom kolossala pasquiller, dikterad af en uppretad demon. Det var dock ej utan e viss, förlåtlig förkärlek, som denna smutsiga ro! välska emottogs och uppslukades; ty författare