Aftonbladet – 6 mars 1843, sida 1

viker frågan om presidentskapet, ty om tre oci ett halft år blir nytt val, och partikänslorna är mycket lifliga; ty det förnämsta, konstitutionell draget i denna institution är, att så snart ifveri och retningen vid ett val är öfver, så börjar if vern och retningen för det nästa, hvilket är obe skrifligt behagligt för alla starka politici och sann; patrioter! det vill säga för nittionio män och gos sar af nittionio och en fjerdedels. Undantagande då en biväg förenar sig med huf vudvägen, är det blott en sträcka af vägspår, s att vägen är mycket smal och utsigten, i djup utskärningar, ingalunda vidsträckt. Annars ä landskapets karaxter alltid densamma. Mil för mi af förstörda träd: somliga nedhuggna med yxa somliga nedblåsta, somliga till hälften kullfalln och hvilande mot sina grannar, många af hvilk: blotta stubbarne äro qvar, halft gömda i den sum. piga jorden, andra förmultnade till svampartade lemningar. Sjelfva jorden består af sådana små fragmenter; hvarje pöl af stillastående vatten bu sin skärpa af förruttnande växter; på båda cidorna befinna sig qvistarne, stammarne och stubbar ne af träd i alla möjhga grader af förfall, upp lösning och förruttnelse. Nu kommer ni i några minuler ut i en öppen trakt, glittrande i någon liten insjö, hka bred som mången engelsk flod, men kär så liten, alt. den knappt har något namn; nu ser ni en hastig skymt af en ällägsen stad, med dess snygga hvila hus och dess svala piazzor, dess prydliga Ny-Englsnds-kyrka och skolhus; derpå, virr-rr-ve-rr! nästan innan ni selt dem kommer samma mörka scen: de stympade len, stubbarne, stockarne, det stillastående vattnet — allt likt det. förra, att Di tyckes hafva blifvit tillbakaförd genom troHeri. Tåget passerar stationer i skogarna, dev: nes lika omöjligt att. någon menniska skule I va något skäl alt stiga ur, som att få: se någon stiga i. Det rusar öfver tullvägen, der detrhvsrsen finnes port, tellbetjeat eller signak ing Pas fir ina