Aftonbladet – 4 mars 1843, sida 1

som för tillfället får föreställa hela den kongliga svenska nationen den tiden, på en gång verkställde tvenne handlingar, nämligen att gå på krosen och att borgar eller taga på kredit. Det första ir något, som väl med tiden skall afläggas, men alt taga på kredit, är något, som ejså snart tords slömmas. Det är en af vår nations dygder, att kunna taga på räkning, om ej annat borga hos framtiden för lycka och glädje och på efterverlden för odödlighet. Movits tog sig eit krus, icke en flaska eller ett glas. Jag tror mig här hafva gjort en upptäckt, nämligen att Movits icke söp bränvin; ty denna dryck förvaras ej i krus, utan i buteljer; det var således öl den goda mannen drack, och så besynnerligt det än låter, kommer således Movits att blifva en verklig nykterhetsvän, emedan han tar sig ett rus ur ett krus, j stället för ur en flaska. Hvem kunde tro, att Movits skulle blifva nykterhelens Ånsgarius 1 Norden; men orsaken, att man ej förut vetat de! ligger deri, alt man ej nog begrundat och utlagt skrifterna. Jag kunde, till bevis för min sats, framdraga flere paralleler från Fredmans Epistlar, men tror mig ej behöfva det, då det faller tydligt af sig sjelf, att Om Movits (som man förut antagit, på grund af ett flyktigt bet skrifterne och en ofullkomlig pröfning af deras inre mening, hafva varit en bränvin upare), så hade han ganska säkert, sedan han, hvilket episteln förut berättat, blifvit genomblöt ända in på kroppen, tagil sig ett par supar, för alt värma sig. Han drack dock endast öl, och att ban ble: full, skadar alldeles icke hans egenskap af nykterhetsvän, heldst han fick sitt rus genom en dryck, som både är helsosam och anständigtvis kan förtäras, aktande a