— Af de vid svenska läkaresällskapets sednaste sammankomst förekomne ämnen meddela vi, efter Statstidningen, följande: Herr Smith anförde: I en engelsk tidning fann jag nyligen följande berättelse om en lyckad låramputation under magnetisk sömn, som skedde den 4 sistlidne Oltober. James Worrbell, arbetskarl, 42 år gammal, af lugnt temperament, hade i fem år lidit af en svår sjukdom i knäleden, hvilket gjorde amputation nödvändig, den man beslöt att försöka under magnetisk sömn. En längre tid, innan operationer företogs, magnetiserades patienten dagligen, så att han fick flere timmars sömn, hvarigenom de hotande hektiska symtomerma snart sagdt försvunno. Den 4 Oktober skred man till operationen. Berättaren säger jag magnetiserade patienten på fyra minuter; en qvar! derefter tillsade jag kirurgen att börja. Efter ett ögonblicks allvarsamt betraktande af patienten, införde denne helt sakta knifven och formerade den ena lambeawn. En högtidlig stillhet rådde: endast den sofvandes lugna respiration hördes. Kort efter andra lambeauns formerande jemrade patienten sig, men som en drömmande, utan att vakna; ansigtet visade intet tecken till medvetande, och jemmern ökades ej, då man flera gånger met flit vidrörde de afskurna nervernas ändar. Anda till dess det sista bar daget anlades, låg han som en bild. Det anmärktes, at! musklerna sammandrogo sig vida mindre än vanligt, samt daärrade mindre vid genomskärning. Som pulsen sjönk betydligt, gafs litet konjak med vatten, hvilket nedsväljdes mekaniskt; och när deita ej förslog, fick han litet car de luce i vatten, hvilket uppväckte honom. För några sekunder var han förvirrad, men efter några ögonblicks besinning sade han: Jag tackar Gud att det är förbis. Ian flyttades till ett annat rum, dit jag följde, och bad honom inför de närvarande göra reda för sina känslor under sömnen Han svarade då, att han icke känt det ringaste, men att han haft en dunkel föreställning om ett:raspande Jjad (förmodligen benets genomsågning). Klockan 9;