Aftonbladet – 3 mars 1843, sida 2

AUT AANINSRE an 00, NA SF SEA FESTA VAR SE INN RN SON AAA mig, alt Jag var en snäll och beläst gosse, smicrade det mig så mycket, att jag ej sof den naten; jag visste ej då, att min gud ej sjelf var någon läskarl ochi skrifning ej) befattade sig med mer än sitt namn. Jag var då ett barn, det är sant; men jag har blifvit äldre sedan, naturligtvis; jag har ömsat gudar allt emellanåt, men åter alltid funnit, att de der jordiska gudarne äro svaga käril; hvad gör det? Något måste jag dock anse för stort, för ädelt, för godt; må vara, att jag ofta bedragit mig; det har likväl varit ett behagligt sjeltbedrägeri. Patron på Flåbult var således en slags gudomlighet, jag trodde att han var den lyckligaste menniska på jorden, jag bedrog mig. Han kunde icNS sofva om nätterna, det kunde likväl jag: han fundades, han hatade många, det gjorde icke jag; ben önskade mycket och fann så litet, jag önska de så litet men fann en hel verld öppen framför mig, hade en hel lefnad full af hopp och förtröstan i sigte. Hans panna rynkades, min var åter slät, som en marmorskifva. Stackars min barndoms jordiska Gud, stackars patron! Du var ej lycklig. Men hvad var det då som han önskade sig — jag fick veta det sedan — Jag har skrattat deråt, han önskade sig en Wasastjerna. Jag som 89sse sörjde ej mycket om en leksak blef mig nekad och han, som manv, med ett stort tröskverk och en nittio I ors pistorisk bränvinspanna, han som alltderför var en urbild af medborgerligt inflytande och äkta svensk krait, kunde ej sofva Om nätterna deriöre alt ban ej fick en grön bandstump om halsen. Made han som jag gått barhalsad, hade ban nog vetat huru fri och väl man finner sig sådan.