Aftonbladet – 3 mars 1843, sida 1

FÖRSÖK TILL ETT THEMA MED VARIATIONER. (Ur Herr Bagatellis papper.) INTRODUKTION. Den musikaliska verlden består af tre slags personnager ; nemligen, görare, hörare och skrifvare, som sins emellan stå i samma förbållande, som bonus, melior, optimus i latinet. ! En görare, eller en man som gör musik, är vanligen en gammal ungkarl, ty gifta män hafva merändels nog af att vidmakthålla den husliga harmonien; en ungkarl således, och vanligen någon gammal kamrer eller referendarius eller nolarius, som hvarje vecka spelar qvartetter, antingen hemma hos sig eller hos någon gammal öfverste eller någon rik köpman, som låtit förstå att han tillhör beskyddarena för konsten, och med ett ord, en hörare. Ån sådan der gammal konstidkare på altfiol elier bas bär alltid konfonium i västlickan och musikens lof på sina läppar, han inställer sig alltid på klockslaget fyra i stadens musikaliska sällskap, hvars ordenstecken är en harpa eller svaldhorn af silfver, som ganska ordentligt hänger i knapphålet, liksom eit tecken att kamreraren tillhör den frivilliga brandkorpsen itonernas rike, en man, som åtagit sig att rädda vissa tonsättares lösörepersedlar eller så kallade gvartetter från glömskans förstörande tand. Sålunda utstyrd och med snusdrifvor på den rynkiga västen, inställer han sig på klockslaget, går till sin pulpet och börjar vända i en notbunt, som der befinner sig. I yttre rummet står hans hushållerska, gamla StinCarin, med en fioulåda insvept i en servett under armen, det är I den lådan ett illa medfaret in