Aftonbladet – 1 mars 1843, sida 3

oo— Uti Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning läses följande: Enligt löfte i AA: 47 af denna tidning för den 8 dennes, äro vi nu i tillfälle meddela de närmare omständigheterna med det deri omnämnda brott, hvilket ryktet velat anse som sjöröfveri, så vidt de vid första ransakningen i målet, som hölls vid Lahne härads urtima Tingsrätt i Uddevalla den 48 i denna månad, kunnat utrönas: Kl. 3 e. m. den 44 sistl. Januari, under stark storm, som ännu mer ökades längre fram på aftonen, begålvo sig skepparne Abraham och Ant. Hindrikssöner, hemma i Fiskebäckskihl, uti en mindre segelbåt från färgplatsen Slussen i Torps socken på Orou t (en mil från Uddevalla) på hemvägen, sedan de på sistnämnde ställe dels mot kontant, dels i utbyte mot varor afyttrat ett parti småsill. Vid ett hemman, benämndt Furunäs, omkring 3, mil derifrån, hade de lagt till och uppehållit sig en och en half timma, och fortsatte således först sedan det .mörknat hemresan. Hunne omkring 7, mil ut på äåen så kallade Koljfjorden, hade de, efter all sannolikhet, kullseglat och omkommit, emedan starka nödrop från sjön om aftonen försports såväl på Oroust-sidan, som det midt emot belägna Bokenäslandet. Följande dag omkring kl. 9 f. m. hade den för röfveriet misstänkte, men ill stöld af de omkomnes strandade effekter, dels gerom vittnen och dels genom egen bekännelse redan örvunne torparen Anders Eliasson på Långkas under Munkeby i Dragsmarks socken, begifvit sig till stranlen för att efterse en der hafvande båt, hvarest han lå, enligt egen uppgift, som måste blifva gällande då nga vittnen i detta afseende äro atttillgå, påträffade, nvid landet flytande: tvänne skrin, en säck, innehålande ohäckladt lin, samt dessutom ätskillige inyventaer, utan något egentligt värde, efter den förolyckade våten, som då icke skall varit synlig och hvilken äfen följande dagen af andra personer påträffades ett rodt stycke derifrån inne uti en vik. Ehuru Eliasson roligen ej kände innehållet af 42 Kap. 5 Missg:sjalken, anade han dock ganska väl, att det väl var illåtet berga det påträffade godset, men ingalunda tt undandölja det och bibehålla det för egen räking; hvilken sistnämnda åtgärd han dock sökt rättirdiga med den invändning, att hade han icke tagit let, så hade någon annan tagit detBåtinventarierna blefvo, såsom af mindre värde och åsom varande mindre maktpäliggande om någon anan tog demn, upplagda i buskarna ett stycke från tranden; men det öfriga godset hemfördes till hans ostad, troligen med tillbjelp af hans fästeqvinna, Iner Emanuelsdotter, med hvilken han sammanlefde, nen hindrats att fullborda äktenskapet af den kongl. ungörelsen efter sista riksdagen.. Det ena skrinet,